– Det är en typisk veckomatch. Det kändes lite stressat i början men sedan kom vi in i det bra. Vi har ändå kontroll. Men vi hakar upp oss på domslut där jag helt ärligt tycker att domaren har fel, säger Johan Eriksson efter matchen mot Sollentuna.
I tredje set kom kollapsen där LVC låg under med hela 2–15 och sedan förlorade med 14–25.
– I vanliga fall brukar jag kunna bli arg och sedan släppa det på en gång. Men i dag hade jag svårt för det. Att jag är känslostyrd har hjälpt mig många gånger – men i dag stjälpte det istället, säger Eriksson.
Men trots det dåliga setet vann LVC matchen med 3–1. Och det är tydligt att Johan Eriksson, med bara några månaders spel i LVC, hittat sin roll. Linköping hade redan en spetsad trupp, men när han anslöt blev spetsen ett snäpp vassare.
– Jag har hållit på med det här länge och har rutinen. Samtidigt har jag spelat med många av killarna i laget och har mött dem länge. De känner mig sedan innan och vet hur jag fungerar. Jag tror att det ger ett lugn att ha en sådan som mig bredvid samtidigt som jag bidrar med extra energi. Det behövs i dessa matcher där vi vet att vi borde vinna, säger Eriksson.
Efter att han tog en paus från volleybollen i höstas har han nu hittat tillbaka till glädjen med sporten igen.
– Jag ville spela volleyboll men kände att jag hade gjort mitt i Falkenberg. Det var lite grejer där som gjorde att jag inte mådde så bra och hade inte sug att träna. Men nu har jag fått tillbaka suget på nytt. Jag känner bara en bra känsla och det har jag gjort ända sedan jag kom hit, säger Eriksson med ett leende.
Hur är känslan inför det stundande slutspelet?
– Det är bra. Det är bra. Nu efter matchen sa jag att det här var det sämsta vi har gjort, och nu har vi gjort det. Det är tre matcher kvar och det är tre matcher vi ska vinna. Vi måste gå in med inställningen att det är slutspel snart och då kan vi inte slappna av längre. Det är bara att köra på.