– Det kan vara en knuten näve eller något annat. Det viktigaste är att alla i laget vet vad det betyder, säger Nathalie Arvidsson efter solklara 3–0-vinsten mot Göteborg i volleybollens elitserie.
Vi gick till Sporthallen med tanken att hålla lite extra koll på teckenspråket på planen.
Det var inte det lättaste.
– Nej, man vill ju inte visa motståndarna heller, säger Arvidsson med ett leende.
Som passare är 21-åringen den axel kring vilket spelet ska snurra. Före varje serve bestämmer hon via tecken vilken kombination som Linköpingslaget ska använda sig av. Varje tecken står för en passning och/eller rörelse. Det kan vara ett A eller en sexa eller en fyra eller något annat.
Det är lätt att förstå att du behöver vara rätt insatt i volleybollen för att förstå alla turer.
Nathalie Arvidsson säger:
– Klart att tränaren (Andrew Strugnell) har en plan som han vill att vi spelar efter, men jag får ändå välja ganska mycket själv. Innan bollarna signalerar jag, antingen med tecken eller muntligt, att nu försöker vi med det här. Sen händer så klart saker som gör att du får improvisera och se vad som är möjligt.
För passaren, hela tiden delaktig i spelet, gäller att snabbt uppfatta situationen och i dubbel bemärkelse visa fingertoppskänsla vem som ska få passningarna.
– Det krävs alltid en plan B eller att du ibland får gå på känsla. Ibland kan jag i stridens hetta glömma vad jag visade. Då får du improvisera. När spelet är igång är det viktigt att prata hela tiden. Då är det mest övriga spelare som skriker var de vill ha bollarna och min uppgift är att ge våra anfallare bästa möjliga läge.
Ge mig ett exempel på en vanlig passning.
– En pass ut till vänsterkanten med någorlunda tempo är ofta en sexa. Den är ganska basic. Vill man göra den högre är det en femma. En hög boll bakåt är en etta. En snabbare boll bakåt är en nolla. Vill du ha den längre in är det en tvåa. Centrarna går på snabbare pass, då kan det vara A och plus...det finns alltid detaljer man kan leka med, säger Nathalie Arvidsson.
Matchen mot Göteborg? Tja, LVC svarade för en av höstens skarpaste insatser och vann med 25–16, 25–18, 25–13. Bästa poängplockare: Rebecca Redgen på 16 och Brielle Kettleton på 13.
– Trist att vi missade GP-slutspelet, men vi ska se till att ta oss upp som fyra, säger Arvidsson.
Så kan det bli.
Om alla tecken slår in.