Guldtippade Linköpings VC har imponerat stort under hela säsongen och vunnit nästan varenda match. Men i inledande semifinalmötet med Örkelljunga i volleybollens slutspel tog det överraskande stopp.
Ett tillfälligt avbrott i framgångsvågen, om du frågar Andreas Eriksson.
Han säger:
– Än så länge har jag inte känt någon press alls. Gör vi det vi ska ska det inte vara några problem. Personligen kan jag tycka att det nästan var bra att det kom en förlust. Bättre att det händer nu än när det blir ännu viktigare matcher. Jag har inte uppfattat det som att någon är särskilt orolig. Vi ska ha revansch direkt.
Två tidigare säsonger i Linköping har som bäst givit honom en finalplats (2014, förlust mot Falkenberg). Nu är han inne på tredje försöket och fortsatt övertygad om att han spelar i ett guldlag.
Förra säsongen tillbringades i Tjeckien och första tanken var att vara kvar där, men fem timmars träning om dagen var inte att rekommendera för att få ordning på ett ömmande knä.
– Jag saknar det där guldet och skulle så väldigt gärna vilja ha det. Kul med slutspel och mycket på spel i varje match. Det är det här vi tränat för under hela säsongen. Efter förra matchen var jag mer förbannad än besviken. Vi hade matchen, men kastade bort den. Vi förlorade mer än att det var de som vann, säger han.
Vad måste bli bättre?
– Att vi verkligen litar på vårt eget spel och inte blir så frustrerade och uppstressade om det går emot.