Första gången jag hörde Emils namn nämnas i samband med att han skrev musik till dressyrprogram nickade jag bara kort till den som sa det till mig, Correns ridbloggare och tillika dressyrryttaren Lotta Esping: jaja, så bra. Kul.
Jag tog det inte riktigt på allvar, ska erkännas.
Men nu har jag ändrat mig. Jag råkar också veta att det är flera ryttare nu som har fått hjälp av Emils musik. Av hans mixande. Bland dem som han skapat musik till finns Sofia Möller, Emelie Brolin, Lotta Esping, Josefin Krönfeldt, Irene Slättengren.
Vi bestämde träff, Emil och jag.
Vid Stall Folåsa utanför Vikingstad. En naturlig mötesplats eftersom det är ett stall han känner väl till. Det är där hans familj har hästar, både mamma Åsa och kanske framför allt systern Frida rider. Emil har hjälpt till i stallet han också, många gånger. Mamma och Frida var ju här, pappa Peter också.
– Att jag började med dressyrmusik beror på att jag hjälpte en tjej som först hade försökt själv, men inte lyckades så bra. Sedan blev det mer och mer. Första Grand Prix-küren gjorde jag åt Lotta Esping.
Vad är det för skillnad mellan musiken till grand prix och annan dressyr?
– Det är så många fler övergångar och rörelser, piaff och piruetter i GP och jag försöker eftersträva större samstämmighet med större rörelser. Hästen har också ett naturligt tempo som jag försöker efterlikna.
Hinner du med dressyren nu när bandet får mer och mer att göra?
– Oftast räcker det med en dator på distans. Ryttaren skickar en film på sig själv och sitt dressyrprogram till mig och så sitter jag vid datorn och mixar musiken i ett särskilt musikprogram som heter Logic Pro. En digital mixplats. Det kan jag göra i turnébussen.
Men, ju mer framgång bandet får – ni har ju kontrakt med Warner Music i Hamburg – desto mindre tid får du väl för dressyren?
– Så kan det kanske bli, men det är ett extraknäck som jag nog alltid kommer att hålla på med.
Det är alltså inte egen musik Emil skapar. Det gör han visserligen till bandet. Men inte i dressyr.
– Jag vill göra det och har gjort några snuttar. Största drömmen är väl att ha en riktigt stor budget och producera från scratch.
När han sitter framför datorn och tittar på dressyrfilmen som ryttaren/kunden har skickat till honom så tittar han på rörelse efter rörelse och mixar ihop passande musik till varje.
– Oftast har jag en och samma låt till trav och en annan till galopp, en till varje specifik rörelse.
Rider du själv?
– Nej, det kan jag inte säga, men nu börjar intresset växa fram igen. Kanske för att jag tittade och följde Ryttareliten som gick nyligen i Svt och som jag tyckte var riktigt bra. Snyggt foto, bra produktion, fina hästar och deltagarna bjöd på sig själva.
Hur tänker du om din framtid och musiken?
– Musiken har varit en hobby för mig tidigare, men nu börjar det mer och mer att bli ett yrke. Då behöver jag en hobby, som fotografering och dressyrmusiken. Och kanske att jag ska utveckla min egen ridning.
Jag vill foto honom. Visst, säger Emil och undrar var det blir bäst. Den där vita väggen, föreslår jag. Genast ställer han sig som andra musiker i profil. Jag frågar inte varför. Jag vet. Han är ju musiker. De står så.
Inne i stallet blir det annorlunda. Det är hästen Santiagos förtjänst. Han vill klia sig mot Emil som skrattar och knuffar undan hästen som puffar tillbaka. Det syns att Emil trivs. Han hör hemma här.