Bandyn är igång. En månad för tidigt, tycker jag. När vintern är vinter tar den slut. Märkligt. Satt på Tjustkulle i går och såg förutom hemmalaget Vetlanda spela mot IFK Motala dimman smeka en alldeles för mjuk is, såg det där fina regnet hålla isen blank och spelare som trillade som käglor när skenorna skar igenom.
Det är så bandyn ser ut numer i november.
Men när vårsolen börjar minna om sommaren och när vintern och isarna är som bäst är bandysäsongen slut. Då har alla lagen packat ihop utom några få förunnade som planerar för SM-final.
Något är fel, någon har inte tänkt.
Undrar vem som kommer på bandyns alla dumheter?
Egentligen ska jag inte klaga. Säsongens första bandymatch är lite julafton. Bara att se en stor nyspolad is värmer.
Och det räcker egentligen med ett par finesser så här års för att jag ska bli nöjd.
Som IFK Motalas första mål.
Jonas Eriksson spelade in från högerkanten, nådde Anders Lindén som efter en piruett klappade till bollen i studsen. Vilket mål.
Jag tyckte till och med Motala imponerade när de oförtröttat låg högt uppe i banan och stötte, vände spelet snabbt och skapade frilägen. Problemet var bara att nye ryssen Konstantin Emelyanov och anfallskollegan Jonas Eriksson blev byxis så fort de kommit fria med förre IFK-målvakten Dennis Gustavsson.
Darrade som av frossa i värmen och var inte i närheten av att göra mål.
Olyckliga dagar har alla. Vi kan även skylla på den tidiga säsongen. Så både Emelyanov och Eriksson är förlåtna.
Men fegheten finns det inget försvar för.
För den var det mest slående den här ljumma novemberkvällen på Tjustkulle, Motalas feghet.
IFK kvitterade två gånger och tog även ledningen. Då var det hög forechecking och en enorm vilja att komma framåt, att skapa, att göra mål.
Men väl kvitterat så brast modet. IFK gav meningslöst rundspel på egen planhalva ett feghetens ansikte. Det var inte vackert. Ändå charmades Vetlandaspelarna och blev närgångna, slog in ledningsmål och segermål. Feghet ska bestraffas så jag applåderade välvilligt Vetlandas seger.
Samtidigt är tanken: så onödig förlust. Så löjligt att bara ge bort en seger av feghet.
Jag såg inte premiären mot Villa. Men det har berättats för mig att det var något liknande. Redan då borde killarna ha lärt sig att man ska göra det man är bäst på.
I går var IFK Motala det överlägset bästa laget när de lågt högt upp i banan, jobbade hårt och vände spelet snabbt.
Men utspelat när modet brast och alla spelarna samlades lite småyra framför egna målvakten Martin Heurlén.
Det duger inte om IFK ska spela i elitserien efter jul.
Det är tidigt, men nu är det så att bandyförbundet bestämt att serierna ska starta innan vintern kommer, så vakna IFK Motala, snart har ni sovit alldeles för länge . . .