Alice Nordenhed åker slalom och rundar boj efter boj i Mörstorpssjön utanför Ljungsbro.
– Det här är mitt andra hem, det är här jag hänger hela somrarna, säger vattenskidåkaren från Ljung.
Vad är det bästa med att åka vattenskidor?
– Det är adrenalin, det är så kul. Dels att man kan stå på vatten, man känner sig nästan som Jesus , det är ju ascoolt. Vatten och fart, det är det som får igång mig.
I början av augusti väntar EM i Spanien, där hon kommer tävla i slalom i U21-klassen.
Hon har varit med i EM två gånger tidigare. Först 2014 i Italien, när hon tävlade i U14 och gick till final. För två år sedan, på EM i Frankrike gick det inte som hon hoppats i U17. Under förra sommaren och även denna så har motivationen trutit lite, men i EM hoppas Alice på revansch och har som mål att ta sig till final.
– Jag var lite chockad över att jag ens blev uttagen, men det är bara att träna riktigt mycket nu innan.
För två år sedan blev hon svensk mästare på seniornivå i slalom, i slutet av månaden ska hon försöka försvara den titeln. Under juli har hon både tagit silver på nordiska mästerskapen och vann guldet i slalom för U21 på junior-SM.
I junior-SM, som avgjordes på hemmavattnet, hade hon dock bara en motståndare att tävla med.
– Det är jättetråkigt. Jag förstår inte varför det var så lite. På SM vill man ändå ha lite motstånd.
Men i EM kommer det finnas gott om motståndare.
– Där är det verkligen hård konkurrens, säger hon.
Alice började åka vattenskidor när hon var sju år och har fortsatt sedan dess.
– Det var en slump egentligen. De hade en prova-på-dag här uppe (Linköpings Vattenskidklubb). Jag och brorsan testade och tyckte det var kul.
Hon började tävla i tioårsåldern, knep direkt på en pallplats i DM och fick blodad tand.
– Jag var skitnervös innan och jättearg på min coach som ville att jag skulle tävla. Jag kände att jag inte ville för att det var läskigt och nervöst. Sen kom jag på pallen och var så glad och ville fortsätta tävla. Det var jättekul.
Vad tror du om sportens framtid?
– Man brukar alltid känna igen alla som är på tävlingarna, men på junior-SM var det så många nya ansikten. Unga människor, jag kände knappt igen någon, så det känns väldigt lovande efter det. Annars har man liksom undrat om sporten kommer hålla när det känts som det blivit färre och färre.