Även på torsdagen blev det svenskt guld på orienterings-VM i Västerås. Karolina A Höjsgaard som tog silver på sprinten, sprang hem guldet på långdistansen.
Det är detta jag alltid drömt om - att starta sist och få springa i mål som världsmästare.
Jag är väldigt trött just nu, men väldigt lycklig. Äntligen får jag sjunga nationalsången, sade Karolina A Höjsgaard, som inte började det drygt elva kilometer långa loppet som en blivande världsmästare.
Vid kontrollen efter 4,7 kilometer låg hon bara på fjärde plats, 1.51 efter den ledande finländskan Marika Mikkola, som till slut blev trea i loppet. Mikkola räddade bronset med sex sekunder tillgodo på Simone Niggli-Luder, schweiziskan som efter fem raka VM-guld nu missade pallen.
Tvåa i loppet blev norskan Hanne Staff, men hon var slagen av Karolina A Höjsgaard med hela 1.01.
För när svenskan väl kom igång gick det undan i den tuffa och krävande terrängen i trakten av Fagersta. Mossarna var tungsprungna efter det myckna regnandet den senaste tiden.
Jag började lite skakigt. Fick till och med stanna till på en väg och läsa in mig. Men jag lugnade ner mig och tänkte att banan är lång och att jag kunde komma igen, sade världsmästarinnan, som vid passeringen bredvid målet efter knappa nio kilometer skaffat sig guldläge. Då låg hon plötsligt bara sex sekunder efter Mikkola.
Hörde att jag hade chansen, men försökte koppla bort speakern, förklarade Höjsgaard, som svarade för en avslutning av loppet som ingen annan var i närheten av.
Kroppen kändes bra hela vägen. Och att jag sprang sprinten dagen innan gav enbart positiva känslor - jag såg att jag räckte till.
För Jenny Johansson slutade långdistansen med en niondeplats, 2.36 efter "Karro", men nära två minuter före tian, lagkompisen Gunilla Svärd.
Jag hade väl hoppats att det skulle gå bättre, men har inte alls gjort något dåligt lopp. Jag körde på, gjorde väl någon liten miss men har ingenting att skylla på, sade Johansson, som på förhand såg ut som Sveriges stora segerchans.