-- Vi skulle aldrig kunna prestera så här bra om vi inte hade det kul ihop, säger Bergwall.
Det är dagen efter den täta Rysslands-matchen och det svenska laget har en lätt träning på Rocklunda i Västerås.
Henrik Hagberg är som vanligt först ut på isen, Stefan "Lillis" Jonsson ser trött ut ("känner mig lite förkyld") och Michael Carlsson väljer att spara sina ömmande ljumskar och tränar inte på den mjuka isen.
Stämningen i omklädningsrummet efteråt är lättsam.
Magnus Muhrén får massage, Andreas Bergwall sitter på träningscykeln och trampar några varv och Daniel Kjörling kopplar av i bastun.
Det är just den strålande defensiven, och utmärkta målvaktsinsatsen, som har gjort att svenskarna vunnit sina tre första matcher i VM och bara släppt in sex mål.
Och konkurrensen på målvaktssidan gör att de peppar varandra att bli bättre.
-- Det kan inte vara annat än bra. Man måste prestera på sitt absolut yttersta för att få stå i de viktigaste matcherna, säger Andreas Bergwall, och får medhåll av målvaktskollegan Daniel Kjörling:
-- Man måste vara på hugget hela tiden. Det var väl därför jag var så bra mot "finnarna", det var min chans att visa att jag vill stå i finalen.
Bergwall, som byter till skumgummihandskar vid varje hörna och straffslag, var strålande mot Ryssland och räddade flera frilägen och hörnskott.
Sandvikens Kjörling var som sagt minst lika bra mot Finland. Förbundskapten Kenth Hultqvist har därmed angenäma målvaktsproblem inför fortsättningen.
-- Det hade varit betydligt lättare för mig att utse en till förstamålvakt och då hade jag fått ett "bekymmer" mindre till varje match, men jag tycker att det här är så pass mycket bättre för gruppen. Det handlar mycket om känsla i laguttagningen, vem jag väljer, säger Hultqvist.
Som målvakter är VSK:aren Bergwall och Sandvikens Kjörling rätt så lika.
De står upp mycket, försöker vänta ut skytten, är bra med händerna och bra på närspelet -- däremot är Kjörling snäppet bättre med de långa utkasten.
I fjolårets VM var upplägget detsamma mellan dem, men då var det Bergwall som fick stå i VM-finalen.
-- Jag blev besviken då, men med lite distans så insåg jag att jag kanske inte hade gjort en toppturnering. Det känns betydligt bättre nu, säger Kjörling.