Man hade det här på känn, Anna Mårsell, Linköpings OK, övertygade nämligen redan på förmiddagens kvalificeringslopp med en andraplacering efter Simone Niggli-Luder som sedan tog VM-guldet.
Lokstjärnan strålade av lycka när vi mötte henne i målfållan.
Hon kände att hon hade gjort ett fint lopp och bidragit till den svenska damsuccén. För en succé var det med alla tre svenskorna bland de sex bästa. Karolina A Höjsgaard på silverplats, Mårsell femma, och Emma Engstrand sexa.
Var det ett perfekt lopp?
Anna funderade ett slag:
-- Kanske ändå inte helt, jag tappade några sekunder, men jag är jättenöjd, och fick nu ett kvitto på att jag är i toppform. Något som jag känt den sista tiden. Att det sen skilde så lite till en medaljplats, det får man smälta.
Hon säger det inte, men man läser hennes tankar: det går fler VM-tåg.
För hon sa ju redan innan VM att hennes stora mål är en VM-medalj.
Och tar hon den inte den här gången så skaffar hon sig ändå rutin och får ta medalj nästa gång i stället.
Anna Mårsell har tävlat färdigt i VM för den här gången. Hon gjorde bara denna enda start, på sprintdistansen. Med en femteplats som storartat resultat.
Så vad ska du syssla med resten av veckan?
-- Ligga på slafen och käka praliner, skrattade Anna, nej allvarligt talat, nu ska jag heja på de andra tjejerna på de tre återstående tävlingarna.
Vilket damlag Sverige har! Det här kan bli en fantastisk VM-vecka.
Och i förgrunden såg vi hur damernas förbundskapten Marita Skogum myste belåtet och konstaterade att man i Anna Mårsell fått ett nytt trumfkort som bara är i början av sin elitkarriär.
Silvertjejen Karolina A Höjsgaard, som var slagen med 31 sekunder av den suveräna segrarinnan, en ocean av tid i sprintorientering, sa:
-- Jag är jättenöjd. Jag hade inte kunnat göra något åt Simones tid.
På kvalet sprang hon på känsla -- och snett.
I finalen var det högsta koncentration hela vägen. Ibland i låg fart.
-- Men så gick jag helt rent också, även om jag fick öka på slutet när jag kände att farten kanske var för låg. I vanliga fall är man ju spyfärdig hela vägen på sprint.
I herrloppet blev det VM-guld för Niclas Jonasson och silver för veteranen Håkan Eriksson.
-- Jag är chockad. Men mitt lopp var mäktigt, utbrast den 27-årige guldmannen Niclas Jonasson när upplösningen var klar på tidernas mest dramatiska orienteringstävling.
Det var han själv som vann, 2,5 sekunder före Sveriges 43-åring Håkan Eriksson, som delade silvret. Ukrainas Jurij Omeltjenko spurtade i mål på sportfältet vid Rocklunda med på tiondelen av en sekund samma tid som Håkan Eriksson.
Inte nog med det. Vid den sista kontrollen, hundra meter från målet, stämplade Sveriges Johan Näsman på den bästa tiden --men tvingades göra om proceduren när han missade med sin stämpelbricka.
Malören tog kanske tre sekunder, sekunder som innebar att han inte bara förlorade guldet utan också en medalj. Nu blev Lidingölöparen fyra, åtta tiondelar från silvret.
Fem man inom 3,5 sekunder innebär att sprintloppet i 2004 års VM blev det i särklass jämnaste loppet hittills.