Men tio minuter innan start fick Bäckstedt i alla fall klartecken.
--En bättre uppladdning kunde man haft, konstaterar han.
Strulet hade sin upprinnelse i att Bäckstedt fullföljde den fjärde etappen i Danmark runt i lördags. Sen satte han sig i bilen och åkte mot Vårgårda. De internationella reglerna tillåter emmelertid inte att man bryter ett lopp och ställer upp i ett nytt innan det avbrutna loppet har avslutats.
-- Jag hade ju fått godkännande av mina stallbossar i Alessio-Bianchi att bryta Danmark runt för att ställa upp i Vårgårda, säger Bäckstedt.
Roberto Vacchi, Eurosports cykelkommentator, löste dock problemet genom att ta kontakt med danska cykelförbundets direktör Jesper Worre och strax innan start fick Bäckstedt alltsåt besked att han fick ställa upp.
Innan Scandinavian Open pratades det om Susanne Ljungskog och Magnus Bäckstedt.
Men det var en tredje OS-resenär, Marcus Ljungqvist, som fick ett perfekt genrep genom att vinna loppet.
Förhållandena var så lika de förväntade i Aten som de kan vara i Sverige, strålande sol och högsommarvärme. Bra läge för en fin genomkörare inför Aten-OS för de tre deltagande OS-åkarna.
Tillsammans med Magnus Bäckstedt tog Ljungqvist initiativ för att fånga in de första utbrytningsförsöken.
Det var också Ljungqvist som ryckte sönder fältet så att en sex man stark grupp kom loss efter drygt tre fjärdedelar av det 192 km långa loppet. En avgörande utbrytning visade det sig. De sex i täten höll ett gott tempo och när fyra varv återstod av 11 km-slingan slog huvudklungan av på takten.
Ljungqvist fortsatte ta initiativ och med cirka två kilometer kvar lyckades han med det avgörande rycket och likt Bernt Johansson i Montreal 1976 cyklade han ensam in på målrakan och kunde defilera i mål, något han gärna upprepar i OS.
Bäckstedt åkte i mål huvudklungan, ett tiotal minuter efter Ljungqvist. Men han var ändå mycket nöjd efter att en längre tid haft problem med ryggen.
-- Det känns jäkligt positivt att ryggen blir bättre och bättre.
Han är inte orolig inför OS men tror att hans största chans är i tempoloppet.
-- Det känns så just nu för jag vet att ryggen håller för ett tempolopp i maxfart. Linjeloppet känns mer osäkert men man ska aldrig säga aldrig, menar han.
Men de bägge herrarna i all ära, störst guldchans på förhand i OS har ändå Susanne Ljungskog som för andra gången tävlade mot herrar, denna gång dessutom i ett internationellt startfält. Hon genomförde hela loppet som var drygt sex mil längre än var damerna brukar köra och körde i mål i huvudklungan.
-- Det känns väldigt bra, det var en riktigt, riktigt bra värdemätare, tycker Ljungskog.