- De fick lite lugnande för att klara lyftet bättre, berättar Helena Lundbäck.
Hon fanns ombord för att lotsa hästarna till den väntande containern på fartyget. Men resan ner till fasta land fick de göra själva, en efter en.
Det tog en timme och en kvart, sedan var räddningsaktionen över.
Helt självklart att räddningen skulle gå att genomföra var det inte.
Man fick ta ner bogporten på haveristen och lägga ner rampen i vattnet. Man fick också ta bort två vattentäta skott. I och med att lastbilarna på däck flyttades, förändrades också stabiliteten för fartyget.
-- Vi fick göra ny stabilitetsberäkning, säger Robert Åkerlund, teknisk direktör för Stena Line.
-- Vi behövde också ett särskilt godkännande från försäkringsbolaget först.
Enligt Åkerlund var aktionen en kalkylerad risk.
Räddningen av hästarna blev en behaglig avrundning för Helena Lundbäck under dagen då hon för första gången orkade tala öppen om skräcktimmarna ombord på Stena Nautica.
Hon låg och sov i hästbussen när hon hörde braket från Joanna som rände in i färjan.
Helena tog på sig en jacka, klev ut och fick en chock.
I skrovet fanns ett stort hål. Helena Lundbäck kunde se havet genom hålet.
-- Jag var övertygad om att båten skulle gå under och att hästarna skulle dö.
Att behöva överge dem för att rädda sitt eget liv var ett beslut som inte var helt lätt att fatta.
-- Då blev jag skiträdd, berättar Helena Lundbäck.
Bland hästarna på fartyget fanns nya hoppet Cool On, som Helena väntar sig mycket av.
Risken fanns att Cool On och de andra sex skulle drabbas av cirkulationsrubbningar och i värsta fall transportsjuka av händelsen men med näringslösning, vitaminer och antibiotika hölls de sju hästarna i trim.
Enligt planeringen ska i princip alla hästar, framför allt Cool On och Miranda, tävla i Kungsbacka om tre veckor.
Hästarna togs efter räddningen till uppstallning i Varbergs-trakten för nya undersökningar innan det blir transport hem till Norrköping igen.