Det är synd för spåret ligger centralt och bra. Det borde utnyttjas bättre. Alla som bor i samhället kan springa hemifrån och mjuka upp på vägen dit.
Jag befann mig vid eller i spåret under en och en halv timme, mellan kl 19 och 20.30, och det var inte mycket mer liv än det beskrivna, undantaget Jeppe Gustafssons kamerablixtar.
Utnyttjas av skolan
Niclas och Kristina Joelsson har gått spåret med sin hund Alice. De är tacksamma för att spåret finns. De berättar att det nyttjas flitigt på dagtid av skolan i Väderstad.
Även om spåret försågs med nytt underlag för något år sedan, en slags finhackad bark, så tror sig Nicklas veta att det var bättre preparerat för många år sedan.
– Väderstad IK spelade i trean och vi hade lokala eldsjälar som gjorde arbetsinsatser på spåret.
Går ogärna själv
När jag och Jeppe träffar Niclas och Kristina Joelsson har de bara den långa rakan kvar fram till sporthallen. Det är bra upplyst, men Kristina säger att det är väldigt dåligt inne i skogen och hon går ogärna ensam i spåret på kvällarna.
För mig räcker lyset. Jag blev positivt överraskad av ett första varv. Jag räknade till 57 lampor. Alla lyste. Fantastiskt!
Som en stekpanna
Elljusspåret är till formen som en stekpanna. Handtaget leder ut från sporthallen och sedan kommer man till ett kors där det känns naturligast att ta till höger. Sedan snor vi runt i pannan, i en yttercirkel, med en hastighet som den värsta smörklick.
Ja, det går ju att ljuga värre än löpar-Nisse i folklustspelet Värmlänningarna när inga vittnen finns...
Spåret bjuder på ett par knixar där man får ta i lite. Annars är det platt. Inga rötter eller stenar på marken att se upp för. Man springer förbi hembygdsgården. Där är det asfalt en jättekort bit.
Drar ner betyget
Den obefintliga skyltningen drar ner betyget. En delvis förstörd anslagstavla vid starten kan tas ner om det inte ska stå någonting på den.
Det vore annars självklart med en karta, eller handgjord skiss, som visar sträckningen och som anger spårlängden.