Efter två enkla segrar börjar VM nu på riktigt för det svenska bandylandslaget.
Måndagens 7-1-seger mot Finland följs upp med ett möte mot "nya" Ryssland på Zinkensdamm.
Ryssarna är bra, men på ett annat sätt än förr, säger Magnus Muhrén.
Segern mot Finland på Studenternas i Uppsala var rättvis, men lär inte ha skrämt ryssarna på läktaren.
Det svenska spelet blev lite omständligt och de snabba uppspelen och snabba kombinationerna från Kazakstanmatchen saknades helt.
Däremot var Sverige effektivt framför mål - något som lär behövas i tisdagens ryssmöte.
Förutom ett löst skott mitt på mål gjorde svenskarna mål på så gott som samtliga chanser i den första halvleken.
Sandvikenspelaren Patrik Nilsson, för dagen en av de piggaste svenskarna, slog in både 1-0 och 4-1, och när Michael Carlsson tryckte in 5-1 på hörna på tilläggstid i den första halvleken kändes matchen avgjord.
Om Kazakstan spelade korplagsbandy i 2-14-förlusten mot Sverige spelade Finland mer av en kontringsbandy, med full fart framåt och långa bollar på de två anfallarna Sami Laakonen och Ari Holopainen - men utan några vidare tekniska finesser.
Timo Oksanens utkast var väldigt långa, men eftersom det svenska försvaret med de båda "svenskryssarna" Daniel "Zeke" Eriksson och Marcus Bergwall var kompakt så kom inte de två finländska Vänersborganfallarna igenom. Dessutom var Daniel Kjörling i det svenska målet mycket bra, och räddade ett friläge från Holopainen och flera distansskott.
Den andra halvleken var avslagen, och svenskarna verkade mest nöjda med att bevaka sin ledning.
De 2 500 tappra på läktaren fick ändå se Stefan Erixon göra både 6-1 och 7-1.
På tisdagen väntar Ryssland, en första riktig värdemätare på hur bra det svenska laget är.