Det blev två svenska brons i sprint sista dagen på orienterings-VM i Ukraina.
Ett gick till Martin Johansson som fick tjata sig till en chans att springa.
Han var utslagen men reste sig och tog VM-medalj.
Efter sin kollaps på långdistansen fick Martin Johansson startförbud av lagledningen i söndagens sprintfinal på orienterings-VM i Ukraina.
Han startade ändå och tog brons med mersmak.
Jag tjatade på morgonen tills de gav med sig, sade 22-åringen från Mora som fick svenskt sällskap på medaljceremonin i Kiev.
Lena Eliasson knep damernas brons framför näsan på lagkamraten Helena Jansson som kom fyra.
Tråkigt för Helena men för mig är det hur kul som helst, sade Eliasson, som hade 20 sekunder fram till finländskan Minna Kauppi och silvret. Till den suveräna schweiziskan Simone Niggli som tog sitt tolfte individuella VM-guld i karriären skilde 40 sekunder.
Jag är riktigt nöjd med hela VM. Nu har jag fått en erfarenhet jag behöver inför nästa år, då ska jag gå för guldet i stället, sade svenskan som tre dagar tidigare tog en åttondeplats på långdistansen.
I det loppet öppnade Martin Johansson strålande men sprang in i väggen i den 35-gradiga hettan. Efter loppet tvingades han ta dropp och så sent som på lördagen kände han sig fortfarande orkeslös. En joggningstur visade att sviterna från långdistansen fortfarande satt i och det bestämdes att 22-åringen från Mora inte skulle ställa upp på sprinten.
Men efter att ha övertalat lagledningen ställde Martin Johansson ändå upp. Inte nog med det, han öppnade sprinten i ett rasande tempo.
När mindre än en kilometer av loppet återstod ledde han med 15 sekunder. Sedan hände det som inte fick hända.
Jag släppte kartkontakten någon sekund och sprang lite för snett och lite för långt. Det är sånt som händer på sprint, sade svensken som tappade omkring 20 sekunder på sitt misstag - fram till guldet skilde 19 sekunder till slut.
Nu blev det i stället fransmannen Thierry Gueorgiou som tog guldet, 0,9 sekunder före schweizaren Matthias Merz.
Martin Johansson hade som målsättning före VM att ta en medalj. Det klarade han av. Och trots att guldet varit så nära var han nöjd.
Ja, jag är jävligt nöjd. Det gick okej att springa. Hade lite träningsvärk kvar efter kramperna i torsdags men har ju tagit det lugnt i några dagar så det kändes hyfsat, sade han.
Sämre gick det för den regerande världsmästaren Emil Wingstedt.
Efter sina VM-guld på sprintdistansen både 2005 och 2006 gjorde han nu några små missar. Det var tillräckligt för att det bara skulle bli en sjundeplats den här gången för Wingstedt.
Det svenska facit med två silver och två brons innebar att Sverige för första gången sedan 1999 i Skottland blev utan guldmedalj på VM.