I går var det vilodag för alla deltagarna i årets O-Ringen.
Den utnyttjades på olika sätt av de 15 000 deltagarna.
Några valde att ge sig ut i det kraftiga trafikflödet och sätta kurs mot Bohusläns vackra kust och hade Lysekil och Orust, Tjörn i sikte.
Andra valde att stanna hemma på campingen och åter andra att åka till närmaste bad.
För släkten Almén från Linköpings OK blev det lite blandad kompott.
Julia och 13-åriga brorsan Ola ville åka och bada. Det ville 15-åriga Amanda också, men med sina kompisar.
Farfar och farmor, Karl-Einar och Birgitta, ville helst vara kvar på campingen och pappa Lasse visste inte riktigt vad han skulle göra. Det var ju orienteringsfritt.
För släkten Almén blir det mycket orientering på ett år. Nästan hela sommaren är inplanerad sen länge för tävlingar och läger. O-Ringen bokade man sig för redan vid tävlingen i fjol.
Nästan hela släkten orienterar.
Kvar hemma i Linghem är dock Lasses fru Camilla och Julias tvillingsyster Josefina. De är med i LOK de också, men ville inte följa med på den mer än veckolånga turen till Uddevalla. Dit kom övriga familjen redan förra torsdagen. Det gäller att vara ute i god tid om man vill ha en bra plats för husvagnen på campingen.
Campingen ja, barnen älskar campinglivet i O-Ringen, eller femdagars som de säger.
-- Allt med tävlingen är kul. Att man träffar en massa kompisar inte minst. På vanliga tävlingar hemma träffar man bara de hemikring, men här träffar man kompisar från hela Sverige, sa Amanda som inte sover i husvagnen med de andra utan bor i tält bland de äldre ungdomarna i klubben.
-- Det viktigaste är att hon vill följa med hit och tycker att det är roligt, det är inte så viktigt hur resultaten av tävlingen blir, sa hennes kloke pappa Lasse som med viss framgång deltar i en klass som heter H40 kort, där han ligger 33:a.
Hittills har det inte precis varit Amandas tävling. Hon som förra året i Skövde slutade trea har nu stora problem och ligger på 69:e plats i D15. I tisdags var hon ute i skogen i 73 minuter och letade kontroller på en bana som borde tagit kring 40 minuter.
-- Jag vet inte varför, men det går inte alls. Kanske beror det på att jag tränat för dåligt, jag har inte orkat riktigt.
Men missa femdagars? Aldrig.
Ola, som inte gillar tidiga morgnar och tidiga starter, kämpar inte heller i topp i sin klass, H13.
-- De två första dagarna gick mycket sämre än jag trodde det skulle göra. Jag hade nog för bråttom. På tredje etappen gick det bättre.
Hans mål är att komma före lagkompisarna i samma klass, Andreas Berg och Henrik Tosteberg.
Julia däremot springer med lätta steg mot en tätplats i D10. Hon har en etappseger, en andra- och en niondeplacering bakom sig när hon i dag springer ut på fjärde etappen. Hon har en ledning på tre minuter.
-- Det här är min första femdagars och jag var jättenervös första dagen. Allt var ju så stort jämfört med andra tävlingar jag varit med på.
Att få gå upp på den stora scenen på campingen och ta emot pris som etappsegrare var också en spännande upplevelse för henne. Ja, för hela släkten förstås.
Fast Julias snabba framfart i skogen kom inte direkt som någon nyhet för familjen.
-- Nej, springa kan hon. Hon var bara 30 sekunder efter mig på Blodomloppet i Linköping och blev fyra på fem kilometer. Jag kom tvåa, berättade Amanda och tittade på sin syster.
Julia skrattade och pappa Lasse berättade att det är Amanda som tränat Julia och som är något av förebild. Lasse är själv en förebild, det var ju han som fick barnen att börja orientera.
-- Men det var Lena, Lasses syster som först började orientera. Ja, vi har ju ett barnbarn till med på femdagars, Lenas son Mikael Svensson är med här, men tävlar för P18. Efter Lena så började sen Lasse, och då började jag också efter ett tag, sa farfar Karl-Einar.
När han ändå skjutsade barnen till träningar och tävlingar kunde han lika gärna gå ett varv i skogen, tyckte han. Nu deltar han som 77-åring för tredje året i H75-klassen.
Och farmor Birgitta har också varit med i skogen. Men det var några år sen.
-- Nu nöjer jag mig med att följa Julia ut till startplatserna.
Åh, ja, hon gör allt mer därtill.
-- Utan farmor skulle vi inte klara oss, sa Ola.
-- Hon tar emot med fika när vi kommer i mål, ja, hon gör jättemycket, lagar mat och så, och så hejar hon på oss, det är det ingen annan som gör, sa Julia.