– Det ska bli väldigt kul att se var man står. Det känns bra, men man vet ju inte alls hur de andra ligger till.
Coronapandemin har precis som för många andra idrotter satt triathlonen på paus, även på elitnivå. Senaste tävlingen Gabriel gjorde var i oktober.
Men nu är det dags. Italien är tävlingsplats när en fem veckor lång period av tävlingar inleds. Portugal, Italien igen, England och sist Mexico väntar.
Fem tävlingar som kan ge honom en plats i OS.
– Jag vet vad som gäller, men försöker bara ta en tävling i taget.
Han bör vara topp tio i flera av de fem tävlingar som väntar för att samla ihop tillräckligt med rankingpoäng för att tilldelas en OS-plats.
– Jag vet att jag kan vara med högt upp och formen känns bra.
Han erkänner samtidigt att det finns en viss osäkerhet, då det var länge sen han tävlade och på så sätt mätte sig med motståndarna.
– Jag har gjort tester på Bosön den senaste veckan och de var bra. Sen har jag varit en del med norska landslaget på läger och känt att jag hänger med de bästa där. Men det är först på tävling man verkligen får svar.
Nu när du står nära fem tävlingar som avgör mycket, känner du att du gjort alla förberedelser du kunnat?
– Jag tycker det. Jag har fått bra kontinuitet i träningen, klarat mig från skador och sjukdomar. Det är snarare så att jag haft lite svårt att bromsa mig själv, att jag velat träna på och kanske slarvat lite med återhämtningen. Det är en balans som kan vara svår att hitta.