Gabriel Sandör går i mål under triatlon-EM i Tyskland förra sommaren. Sandör är Sveriges bästa triatlet på herrsidan. På internationell basis rankas Sandör som 118:e i världen.
Vid sidan av
– Det är klart att mitt liv består av många träningstimmar. Men jag hinner också läsa en bok, eller se en serie ihop med min flickvän, säger Gabriel Sandör när Sporten besöker honom på hans jobb som triatloncoach på Aktivitus i Hjulsbro. Ett jobb han gör på cirka 20 procent.
Den här kyliga vinterdagen är Magnus Svensson på besök för ett konditionstest på cykeln. Sandör står redo för att kolla värdena.
– Det är för att hålla koll på att utvecklingen går framåt. Det handlar om att mäta watt, puls och så vidare. Jag gör själv de här testerna ett par gånger varje år, förklarar Sandör.
25 ytterligare procent ägnar Sandör åt sina fysioterapeutstudier.
– Jag är halvklar där. I framtiden, efter karriären, vill jag jobba mer med idrott och hälsa.
Ljungsbrokillens stora mål som triatlet är OS i Paris.
– Idag har jag redan tränat två pass och i kväll blir det ett tredje. Man försöker få in simning, cykel och löpning. De tuffaste veckorna tränar jag uppemot 30 timmar i veckan.
Hur ofta är du nära gränsen för vad du egentligen tål?
– Det har väl hänt. Jag minns ett höghöjdsläger för ett par år sedan när jag tränade 40 timmar under en vecka. Det var inget konstigt just då, men efteråt blev kroppen rejält sliten under en längre tid. Nu är jag bättre på att lyssna på kroppens signaler.
Ljungsbrokillen Gabriel Sandör stortrivs i Linköping. "Jag har aldrig tänkt tanken på att flytta till en storstad eller så. Sett till träningsmöjligheter är Linköping riktigt bra och vägnätet här är så sjukt stort. Hade man bott i Stockholm hade det tagit över en timme att komma ut på bra cykelvägar", säger han.
En del i att minska stressen handlar om resandet.
– 2019 reste jag som mest. Då var det triatlontävlingar över hela världen. Nu tycker jag det är viktigare att få längre perioder här hemma. Cykla runt sjöarna i Rimforsa, springa i Rydskogen eller göra en massa vändningar i simhallen.
Att rent ekonomiskt klara sig enbart på triatlon är också en utmaning, minst lika tuff som 30-timmarsveckor på cykeln.
– Jag har så jag klarar mig, men elitidrott är tufft. Från SOK kan man söka ett stipendium, men blir du skadad ett år har du inget stöd alls. Sett till prispengar krävs det att man är topp fem på varje tävling för att kunna gå runt.
Sandör berättar att han som liten grabb också drömde om att bli arkeolog: "Jag gillade dinosaurier väldigt mycket, men mamma och pappa sa att det var en tuff marknad".
Som grabb fanns dock drömmar om en mer lukrativ elitidrottarvardag.
– Jag spelade mycket hockey som liten och drömde om att bli NHL-proffs. Jag spelade faktiskt med Gustav Forsling (nu i just NHL). Vi brukade samåka till träningarna och det är klart att hockeyproffsen tjänar mer. Samtidigt: Jag får göra det som jag tycker är allra roligast.