Först simma, sedan cykla och till sist springa – klart att det är en urladdning för kroppen. En jobbig men väldigt rolig urladdning.
– Jag gillar löpningen och simningen bäst, och själva variationen i sporten, forsätter David Borger.
Han är slalomåkare i grunden men bröt benet i backen och fastnade för triathlon när han skulle rehabträna. Nu har han hållit på ett halvår och i somras gjorde han, precis som de andra i gruppen, tävlingsdebut.
– Jag simmade 400 meter, cyklade 1 mil och sprang 2,5 kilometer. Och blev väldigt trött, lägger han till.
Målet har han redan klart för sig. David ska bli bäst. Och som första delmål vill han ta sig in på triathlongymnasiet i Motala.
Han ger sig iväg på tredje löprundan i Fålehagen. Den här kvällen består träningen av tre 800-metersvarv på tid. Varje löpare ska gissa sin egen tid på ett varv och sedan hålla sig så nära den som möjligt i de två efterföljande.
– Målet är att de ska lära känna sitt tempo och sin kropp. De är lite för unga för att styras av pulsklockor ännu, säger Marie Ekman och kikar på tidtagaruret.
Marie har hållit i ungdomsträningen i klubben i närmare tio år. Hon märker hur intresset för sporten växer.
– Triathlon är tufft, men det verkar vara först nu som folk förstår att det finns olika distanser. Man måste inte ge sig ut på det värsta och längsta, säger hon.
Skymningen lägger sig bland träden. Det doftar fuktig höst och Kevin Malmborg drar i sig syre när han springer upp för sista backen på varvet.
– Jag tror att det ska bli bra, ropar han flåsande.
Och mycket riktigt. Kevin prickar sin tid så när som på en sekund och vinner kvällens utmaning.
Markus Hallgren, Karin Söderqvist och Molly Åkerberg, samtliga 11 år gamla, pustar ut. De berättar om sina två första tävlingar i somras. De gick i Säter och i Jönköping över 100 meter simning, 5 kilometer cykling och 1,2 kilometer löpning.
– Jobbigt, men kul när man kom i mål, säger Karin. Man fick vatten och frukt när det var över. Och godis. Fast det var inga goda sorter, funderar hon.
Passet avslutas med löpteknik.
Deltagarna skuttar iväg i indianhopp.
– Häng i luften och höj armarna som om ni ska ta ner solen, ropar Marie.
Sedan följer en övning med tre korta steg och en spark i baken.
8-åriga Anna Söderqvist räknar högt för sig själv.
– Det här var svårt, konstaterar hon.
Anna berättar att hon tränat triathlon i snart ett år. Hon gillar simningen allra bäst.
– För då kan jag passa på att bada också! Vet du, säger hon, vi har just varit på Cypern. Jag gillar inte saltvatten, men i poolen kan jag bada utan simbrillor. Det är för att jag är så van.
– Jag tycker om att springa också, fortsätter hon. Ibland springer jag med grannkompisarna som går i min klass. Men jag brukar inte cykla så mycket. Bara MTB i skogen ibland. Och så cyklar jag till skolan, och det är ju typ lite träning det också, känns det som.
Hon virvlar iväg i spåret igen.
– Jag sprang förresten Broloppet i år, det gick bra, lägger hon till innan hon ansluter till de andra.
Kvällens pass närmar sig slutet. Det har mörknat helt och gänget letar upp en lyktstolpe och stretchar i skenet.
– Fram med höften och dra ut framsidan av låret, manar tränaren Johnny Sidhagen.
– Jag kännert, ropar Anna Söderqvist. Det är skönt!
Kevin Malmborg får en applåd för sin träffsäkerhet i löpningen.
Sedan avslutas kvällen på sedvanligt sätt, med high five i hela gänget.