Till nästa helg är hans långa försäsong över. Då får han börja tävla igen, i Portugal.
– Jag måste erkänna att man längtar lite, säger han och ler.
Senaste tävlingen på världscupen var i september. Därefter har det varit drygt fem månader av träning, träning och åter träning.
– Det har sin tjusning det också, även om jag förstås gillar att tävla mer. Det är ju därför man tränar så hårt, för att se sin utveckling på tävling.
De mest intensiva veckorna under uppbyggnadsperioden innehåller mellan 30 och 35 timmars träning.
Simning, cykel och löpning.
Varje dag.
– Det kanske låter lite långtråkigt när du säger det så, men jag gillar det. Jag tycker det är kul och trivs verkligen med livet jag har nu.
Han har just kommit hem från några veckors träning i Playitas. Han har varit i värmen i flera omgångar den här vintern, en förutsättning för att kunna få bra träning inför säsongen.
Vi träffade honom under en av de få dagar han hade hemma med familjen i Ljungsbro. Han hade simmat på morgonen, cyklat på förmiddagen, varit på massage efter lunch och avslutade träningsdagen med en dryg timmes löpning på en isig cykelbana utmed Stångån i Linköping.
– Jag trodde det skulle vara vår här hemma nu, men det är ju kallt, sa han och log.
Under vintern har han också fått en plats i det nystartade Team HiQ, där bland annat OS-silvermedaljören Lisa Nordén finns med.
– Det betyder jättemycket att kunna vara med i ett team och sparras av riktigt duktiga triathleter. Det betyder givetvis också en del ekonomiskt, att vi ges lite bättre förutsättningar.
Gabriel, som just fyllt 22, är sen en tid tillbaka med i Svenska Olympiska kommitténs satsning ”Topp och talang” där ett antal idrottare som bedöms ha potentialen att kunna nå medaljkapacitet på OS finns med.
Just OS är det allra största målet.
– För att få vara med i 2020 i Tokyo måste jag kvala in och för att göra det måste jag börja ta poäng på världscupen. Så där tänker jag starta på fyra eller fem tävlingar under den här säsongen.
– Men det är kanske fyra år senare, vid OS 2024 i Paris, som jag ska kunna göra resultat. Då är jag 28 år och nånstans där är väl den bästa åldern för en triathlet.
Under 2018 är U 23 VM i Australien det stora målet. Han säger att en topp tio placering är inom räckhåll.
– En bra dag, absolut. Sen siktar jag på pallen nästa år, mitt sista år i den ålderskategorin.
Sprint- och olympisk distans är Gabriels grej och på olympisk (1 500 meter simning, 4 mil cykel och 1 mil löpning) är han just nu ohotad etta i Sverige. Han har vunnit SM fyra år i rad och siktar på femte guldet när mästerskapet avgörs i Gävle i sommar.
Hans vardag är tuff, inte bara fysiskt. Att vara triathlet på heltid är en kämpig tillvaro för att få ihop det ekonomiska.
– När man ligger nånstans i mellanskiktet som jag är det inga vidare pengar i sporten. Däremot när jag kommer dit jag vill, då kan man faktiskt tjäna en hel del. Men vägen dit är tuff, så är det. Jag har en del sponsorer, får lite hjälp av mina klubbar IK Akele och IK NocOut.
– Och så bor jag ju hemma fortfarande, det gör det lite billigare, säger han och ler.
Och käkar mammas mat?
– Nja, jag är faktiskt rätt bra på att laga mat själv. Det är ju viktigt när man bränner runt 7-8 000 kalorier om dagen. Det blir liksom vår fjärde gren, maten får man inte slarva med.
Till sist måste vi avslöja en liten hemlighet, eller i alla fall en sak som kanske inte så många vet. Nämligen hur allt startade.
– Dels var jag med pappa när han tränade för klassikern och tyckte det var kul. Men jag spelade hockey också och på en sommarträning körde vi triathlon och jag slog allihopa.
Med i laget var Gustav Forsling.
– Häftigt att han nu är NHL-proffs. Men han slog mig inte i triathlon i alla fall.
