FOTBOLL, SUPERETTAN
Trelleborg 0
Åtvidaberg 0
-- Det är svårt att bli redigt bra när man får spela på så många olika platser. Samtidigt är det ganska roligt. Jag har nog bara målvaktsposten kvar, sa Mattias.
Han skrattade gott.
Mållöst, 0--0, mot ex-allsvenska krislaget Trelleborg på klassiska, nyrenoverade och ofta kritiserade Vångavallen kändes helt okej.
ÅFF vann en poäng. Trelleborg förlorade två. Så var det.
Nykomlingen noterades för sjätte raka matchen utan förlust, men en massa oavgjort har gjort att det inte blivit något lyft i tabellen. I går blev det till och med tvärtom, när Mjällby vann och skickade ned ÅFF på fel sida om nedflyttningsstrecket.
-- Än är det ingen fara. Så länge vi inte förlorar är jag inte orolig, sa Mattias Sandh.
Med Jonas Gunnarsson avstängd fick han i går överraskande ta plats som central mittfältare och det gick alldeles utmärkt. Nyförvärvet från Gullringen var ständigt i rörelse, stark i närkamperna och hyfsat konstruktiv framåt.
-- Med tanke på att jag inte spelat på den positionen på sju-åtta år ska jag inte klaga. Men det var lite svårt att komma in i det, sa han.
Jobbigt?
-- Ja, mycket. Det var dessutom ett tag sedan jag spelade en hel match.
Mattias har tidigare bara spelat i Gullringen, men till årets säsong föll han för ÅFF:s locktoner. Nu pendlar han de åtta milen, enkel resa, på slingriga vägar fem-sex gånger i veckan -- och trivs med det.
På ålderns höst (nåja, allt är relativt) blev han elitspelare. Han erkänner att steget varit stort.
-- Ännu större än vad jag hade väntat mig, faktiskt. Gör du ett misstag blir du av med bollen direkt och så var det varken i tvåan eller trean. Här finns inte en enda dålig spelare, sa Mattias Sandh.
Det blåste friskt från havet, men regnet upphörde lagom till matchstart och solen passade på att bryta fram genom molnen.
Spelet var också det med beröm godkänt -- till en början. Men efter en fartfylld och någorlunda chansrik första halvlek blev det desto sämre i den andra.
ÅFF blev passivt, kom för långt ned med laget och fick inte till många vettiga anfall i motvinden. Bara ett skott på mål under 90 minuter var inte heller något vidare facit.
Steve Creutz, tränaren:
-- Andra halvlek var riktigt dålig. Vi hade oerhört dålig rörelse och inte många passningar till rätt adress. Defensivt kändes det däremot ganska stabilt.
Alf Westerberg, kollegan i Trelleborg, suckade och sa:
-- Sista halvtimmen var inte alls bra. Vi slutade spela och jag vet inte varför.
Trelleborg skapade mest, men effektiviteten tonade bort ju längre norr/söder om mittlinjen som laget kom. Närmast att avgöra var anfallaren Christian Andersson som hade tre öppna lägen.
I stort sett felfrie målvakten Henrik Gustavsson avvärjde två och mittbacken Jonas Bergström det tredje.
ÅFF:s farligaste chans hade vänsterbacken Imad Shhadeh, som redan efter en kvart skickade iväg en frispark från långt håll som seglade över målvakten Fredrik Persson.
Ungefär som brassen Ronaldinhos frisparkslobb över David Seaman i VM-kvartsfinalen.
Skillnaden var att ribban den här gången var i vägen.
Till sist 1: Mats Haglund, som bröt foten för bara två och en halv månad sedan, gjorde en efterlängtad comeback och spelade de sista 30 minuterna.
Av naturliga skäl fattas fortfarande en bit till toppformen.
Till sist 2: Efter 80 minuter bytte hemmalaget in mittfältaren Wellington Andersson.
Han gjorde egentligen inte ett dugg, men med ett så tufft namn måste man bara nämnas.