Ett sår i hans ansikte påminner oss om måndagens otäcka olycka, men annars ser Mantorps championkusk oväntat pigg och fräsch ut.
-- Det känns mycket bättre än vad jag trodde att det skulle göra så här snabbt efter olyckan, medger han.
Tre dagar efter olyckan på Mantorptravet är Claes opererad och uppepå benen igen med hjälp av kryckor. Lårbensbrottet var okomplicerat ochoperationen bedömdes som lyckad av läkarna.
-- Skönt att slippa gips. Nu har jag spik inopererad som går frånhöften ner till knäleden, säger 38-åringen som redan börjat medsjukgymnastik och som förmodligen får åka hem till gården i Söderköpingunder fredagen.
Minnena från olyckan är glasklara, även om han har svårt att bedömajust i vilket skede av händelseförloppet som han blev skadad.
-- Jag vet inte om det var när det andra ekipaget träffade oss ellernär jag slog i backen. Hjälmen sprack i alla fall så det var enordentlig smäll.
Vad var det egentligen som hände?
-- Det var en ren olyckshändelse där min häst (Stripe Hornline) intevände upp på rätt ställe i samband med starten. Sånt brukar hända imånga lopp, men den här gången blev det tokigt då Jennifer Tillmanshäst Xena Blou fortsatte in i oss.
-- Jag såg att de kom i ögonvrån och hann att tänka att nu går det åt helvete.
Svensson for mycket riktigt omkull och fick dessutom hästen Xena Blou över sig.
-- Det gick så fort så det kände jag nog inte så mycket av, mendirekt efter när jag låg på backen såg jag att benet var vänt åt ettannat håll och då förstod jag att lårbenet var av.
Läkarna bedömer att läkningsprocessen tar ungefär två månader, sedan ska Claes kunna belasta benet för fullt igen.
-- Jag kommer inte att köra några fler lopp i år, det kännsuteslutet. Och det känns förstås lite surt, nu kan jag ju inte försvarachampionatet på Mantorp, säger Claes.
Hur påverkar annars din tränarrörelse av skadan?
-- Det är väl alltid tråkigt när sånt här händer, men det är absolutingen katastrof. Nu under vintern är det ändå många av hästarna som gårtill vila för att tränas upp inför nästa säsong. Det hade varitbetydligt tuffare om skadan kommit under sommaren då det är högsäsongvad gäller tävlandet.
Claes har också en försäkring som täcker upp inkomstbortfallet under skadeperioden.
-- Mina hästar kan ju fortfarande tävla och på så sätt kan ju ettvirus i stallet vara mer kännbart. Marie (sambon Marie Nilsson) kommeratt få köra oftare under den här perioden och så kommer jag ju att fåanvända mig av catchdrivers, om det nu finns några kvar efter allaolyckor på sistone, säger Claes och ler trots allt åt situationen.
-- Nu får jag själv tid att läsa lite böcker och ägna mig mer åtbokföring. Böcker har jag annars bara tid att läsa under semestern, sånågot positivt går det alltid att hitta.
Fortsätter Claes och kommer snabbt på en sak till:
-- På dagen innan olyckan hade jag ont i ryggen, efter smällen har jag faktiskt inte känt någonting.
Varför har travet drabbats av så många olyckor under hösten? Är det bara tillfälligheter som så många i branschen menar?
-- Ja, jag tror faktiskt det. Om du ser till hur många lopp somegentligen körs är det förhållandevis få olyckor som ändå sker. Jag harsjälv kört 8 000 lopp och det här är första gången jag råkar ut för enallvarlig olycka.
Claes tycker att säkerheten är god inom svenskt trav, men anser samtidigt att den kan bli ännu bättre.
-- En idé kan kanske vara att köra fler autostartlopp för de yngrehästarna. Då minskar riskmomenten eftersom att alla hästar är på väg åtsamma håll och har ungefär samma fart. Sedan är det nog värt att prövadet här med skyddsvästar. Jag har själv testat, och då kände jag migbara klumpig, men det är väl en vanesak antar jag.
Du är inte rädd för att sätta dig i sulkyn igen?
-- Nej, absolut inte. Jag skulle gärna köra igen redan i morgon om jag bara kunde.