Lucas Wallin är travfenomenet som utvecklats i raketfart och nu har han 23 egna hästar på sin egna gård utanför New Jersey. I helgen väntar karriärens kanske allra största dag då tränaren går för förstapriset på drygt 5 miljoner kronor på klassiska Meadowlands.
Loppet, där världens bästa treåring ska koras, är det med högst prissumma i hela världen och Wallin tränar den största förhandsfavoriten, Rebuff.
– Det är full fart en sådan här vecka. Allt känns på topp och jag skulle nästan säga att det här betyder allting för mig. Det finns inget annat travlopp jag vill vinna mer än jag vill vinna detta och utan att låta kaxig tycker jag att jag har bästa hästen, säger Lucas Wallin när Sporten når honom över telefon.
Wallin var blott 22 år när han lämnade tryggheten hemma i Sverige och flyttade till det USA som han nu kallar för sitt hem. Till en början, innan han tog allting i egna händer, lärdes han upp bakom Åke Svanstedt.
– Jag var hos Åke i nästan tre år och lärde mig otroligt mycket som jag har nytta av idag. Åke är en fantastisk hästkarl och ännu roligare som person. Vi brukar ses och ta en fika när det passar vid tävlingarna. Även om jag slutade hos honom, för att starta upp mitt eget, så har vi en jättebra relation.
– Men allra mest skulle jag ändå säga att jag lärt mig av min morbror, Joakim Wallin, ute på Mantorp när jag var yngre. Utan honom är jag faktiskt ganska säker på att jag inte hade stått där jag står idag.
Fjolårssegern i Breeders Crown med samma häst – som inbringade omkring tre miljoner i förstapris – slog så klart högt. Men för Lucas är Hambletonian ytterligare ett snäpp upp.
– För mig är Hambletonian, Elitloppet och Prix d'Amerique de tre största loppen i världen. Det är nästan omöjligt att ranka dem inbördes. För mig som är baserad i USA är Hambletonian störst, men frågar du tränare som är i Sverige eller Frankrike får du säkert två andra svar.
När Lucas uppmanas att beskriva vad som väntar så gör han det genom att säga att det är en dröm som går i upplevelse.
– Det här är liksom ett lopp som jag har följt sedan jag var 12-13 år gammal. Bara att få äran att vara med är otroligt stort. När jag pratade med morbror Joakim häromdagen sa han: "Jag tror inte du förstår hur stort det här är, när du bara går runt där på gården". Och han kan nog ha en poäng. Men ett par veckor efteråt lär det nog sjunka in, hoppas jag i alla fall, skrattar han.
Kommer familjen vara uppe och titta?
– Jo men det tror jag allt. De lär nog inte missa något, även om det skulle bli efter midnatt svensk tid.
Hästen, Rebuff, har en lite speciell historia. Även om det var kärlek från första ögonkastet från Lucas sida så var det från början svårt att hitta andra delägare i hästen. Något som i dagens läge är snudd på omöjligt att förstå.
– Ingen var riktigt intresserad av att köpa in sig. Det tog ett tag innan jag hittade två stycken tålmodiga ägare som ville vara med vid sidan av min ägarandel på 15 procent. Jag var och kollade på Rebuff flera gånger på hans dåvarande gård utanför Kentucky och föll för honom direkt. Han hade en fantastisk utstrålning.
Lucas har lämnat över kusksysslan till 40-årige amerikanen Tim Tetrick. En duo som hittills varit oslagbar och nypt sex segrar på lika många starter.
Den här gången har försöksvinnaren Rebuff lottats till innerspåret i finalen.
– Första året körde jag Rebuff själv, men nu har Tim fått ta över. Bortsett kanske Örjan (Kihlström) så tycker jag att Tim är den näst bästa kusken i fältet. Spår ett är inte dåligt, men är inte heller vad jag hade valt själv. Vingen är väldigt vinklad så det är lite lättare att komma iväg bra från spår fyra till sju.
Själva taktiken lämnar Lucas helt till Tim Tetrick.
– Klart att jag vet vilka de största konkurrenterna är, men i övrigt släpper jag allt med själva körningen när jag själv inte kör. Hästen går dock allra bäst bakifrån, så länge det inte blir för många framför. Man måste alltid ha lite tur, men jag känner mig samtidigt väldigt självsäker. Allt har varit precis som vi velat sedan oktober och han känns i toppform.
Om du tittar längre fram, kan det då bli aktuellt att komma hem till Sverige igen?
– Just nu känns USA som hemma, men man ska aldrig säga aldrig. Även om det inte lär ske inom de närmsta åren så har jag inte stängt den dörren helt.