– Man kan väl säga att jag lever min dröm. Jag har svårt att se att jag kommer att flytta hem igen, säger 28-åringen när Sporten når honom dagen före veckoslutets Breeders Crown-finaler.
Den unge östgöten har byggt upp en egen tränarrörelse från grunden i USA och framgångarna har bara blivit större och större. I fjol körde han in 720 000 dollar och i år har det gått ännu bättre med omkring 800 000 dollar inkört, redan nu i slutet av oktober.
Och mer kan det bli under veckoslutet när Breeders Crown-finalerna avgörs. På fredagskvällen (svensk tid) går Wallin-tränade Rebuff ut som en av förhandsfavoriterna i tvååringarnas BC-final och under lördagen är Mjölbysonen själv kusk bakom Cuatro de Julio i de treåriga hingstarnas final på klassiska Meadowlands. Förstapriset i de båda loppen är 300 000 dollar (cirka 2,55 miljoner svenska kronor) och Wallin är själv en av tre ägare till Rebuff.
– Det är en fransk tjej som står som tränare för Cuatro de Julio, men vi har ett nära samarbete så vi brukar hjälpas åt med träningen, säger Lucas Wallin.
Den franske travstjärnan Jean Pierre Dubois äger Cuatro de Julio och har haft som önskemål att just Wallin ska vara kusk bakom sin kapabla talang.
– Det är såklart väldigt hedrande och Dubois har också skickat in några av sina hästar i min träning. Det är riktigt roligt att få den chansen av ett så etablerat namn, säger Mjölbysonen som i takt med att rörelsen växt också kunnat köpa in flera intressanta unghästar till stallet.
Tiden hos stortränaren Åke Svanstedt var förstås oerhört lärorik och för att hela tiden utvecklas som travtränare tar Lucas emot råd och intryck från flera håll, inte minst från morbror Joakim Wallin, tränare på Mantorp Hästsportarena.
– Vi hörs väldigt ofta på telefon och pratar allmänt om livet och så brukar jag förstås be om lite råd om travbiten och att vi bollar olika saker. Det ger väldigt mycket.
Något besök i Sverige har det däremot inte blivit på de senaste åren.
– Tror det var fem år sedan som jag var hemma sedan. Det är inte lätt att bara lämna en sådan här rörelse som jag har även om jag förstås litar på min personal till 110 procent. Vi får se om det kommer någon lucka framöver, men jag har i alla fall svårt att tro i dagsläget att jag kommer att flytta hem till Sverige igen. Jag trivs oerhört bra här och med livet jag lever. Det är knappt så att jag ser det här som ett jobb, för mig är det fortfarande en hobby, säger Lucas och skrattar.