I ett av stallen på Mantorpstraven står Douglas och Stefan Wieselgren och gör hästen Amazing Life redo för tävling. Det är far och son som tillsammans tagit körlicenskursen på Mantorptravet och nu ska pappa Stefan få ta sig igenom sitt första lopp. Douglas får dock vänta innan debuten. Reglarna säger nämligen att man inte får börja tävla förrän året du fyller 16 – och han är 15. Men för att ta licensen fick han dispens och är nu godkänd.
– Det är jättemånga stora namn i dag som har fått dispens för kursen. Pappa ringde och frågade om det gick även för mig. . . och så fick vi grönt ljus. Det var bara att köra igång på direkten, säger 15-åringen.
Han blev alltså godkänd, men får nu vänta till nästa år för att få köra sitt första lopp. Det har skapat en lätt avundsjuka mot pappa Stefan som får köra från start.
– Jag kan glädjas åt att det bara är ett halvår som jag inte får köra. Även fast pappa är min konkurrent nu kan jag ändå tillåta honom att sitta bakom hästarna lite då och då. Men det var världskrig i mitt huvud när han för två veckor sedan sa att han skulle köra loppet. Jag blev förbannad för att det var så långt kvar för mig och att jag inte fick köra än. Nu har det sjunkit in att han inte är så dålig ändå, säger Douglas skrattandes och fortsätter:
– Men jag får värma hästarna på banan och ta hand om dem innan loppet. Det kan vara nyttigt att lära sig från sidan innan man sätter sig i vagnen.
Tävlar du mot pappa eller hjälper ni varandra mer?– Han har ställt in sig på att jag har livet framför mig och jag tror att vi kommer dela ganska så bra på det. Sedan hoppas jag såklart att jag ska få köra fler lopp. Han har ju ett halvår nu då han får köra alla lopp... vilket jag inte får – därför får han bjussa på lite mer till mig sen, säger Douglas och skrattar.
Det var för fem år sedan som familjen köpte en travgård av Claes Svensson. Sedan dess har de varit fast i stallet med hästarna.
– Pappa har dragit med mig på fotboll, basket, innebandy... och massor olika lagsporter innan. Men jag har helt ärligt inget för att jobba med folk. Jag hade det jävligt tufft när jag var liten. Jag var väl inte rädd för människor... men jag ville hålla mig undan. När jag fick hästar i närheten insåg jag att det var där jag ville vara. De var mina bästa kompisar under alla omständigheter. Jag hittade någon slags trygghet.
Tycker du själv att du har talang för trav?Jag har inte mer talang än någon annan. Det går alltid att bygga på och lära sig mer. Jag var hos en delägare för någon dag sedan som tyckte det var osannolikt hur mycket jag lärt mig på ett och ett halvt år. Jag måste säga att jag är lättlärd och vill ta åt mig saker som jag tycker om. Det är säkert inte många 15-åringar i landet som kan sitta bakom en häst och köra ett helt travlopp, säger han och ler.
Var ser du dig själv om fem år?– Då ser jag mig som lärling hos en proffstränare och kör en egenägd häst i lärlingseliten på Solvalla under elitloppshelgen.
Oj, vad specifikt. Sätter du upp så tydliga målbilder?– Nej, men ibland kommer drömmarna fram när man ser sig själv vinna de största loppen. Man fantiserar om galna saker som kanske inte ens kommer att hända. Jag kan samtidigt drömma om en häst i stallet som inte kunde trava för sex månader sedan – men nu travar han fläckfritt. Jag kan drömma om att han vinner ett breddlopp på Kalmar bara för att det är så himla kul. Att vinna är alltid att vinna. Sedan att det handlar om 10.000 istället för 100.000 spelar kanske ingen roll, säger Douglas. Han tar en paus för att sedan fortsätta.
– Men just nu vill jag bara komma upp i vagnen och se om jag kan köra eller inte. Jag ville se vad jag går för.