Fem år har gått sedan flerfaldige championkusken på Mantorp lämnade östgötabanan och rörelsen i Söderköping för att i stället flytta till Vaggerydtravet och gården i småländska Lekeryd. Men förstås fortfarande en stor profil på Mantorp efter alla år.
På lördagen hoppades han på en framskjuten placering med egna hästen King of Everything i storloppet Ina Scots ära, men det gick inte alls.
Det blev galopp direkt.
– Klart att det var en flopp, men tyvärr var han alldeles för ivrig och ville bara iväg. Första gången det hände, så jag ser det som ett olycksfall i arbetet, sa Claes Svensson.
53-åringen körde sitt första lopp redan 1985 och startade egen tränarverksamhet i början av 90-talet. Men fortfarande i allra högsta grad aktiv, även om det inte längre blir riktigt lika många och långa resor.
– Jag får erkänna att det inte längre är lika kul att åka land och rike runt med chanslösa hästar. Men jag håller säkert på tills jag fyller 60, sa Svensson i bilen på väg hem från Mantorp.
Med tävlingar helt utan publik sätter förstås coronapandemin även sin prägel på travet.
– Sådana här dagar när det är helt dött saknar man verkligen publiken. Jättetråkigt för alla inblandade. Samtidigt är alternativet, att inte få köra alls, ännu värre. Då hade vi inte överlevt på sikt.
Speciellt att tävla på Mantorp?
– Ja, jag gillar verkligen banan och allt runt omkring. Det är inte många tävlingsdagar som jag missat sedan jag flyttade.
Ett drygt år har gått sedan olyckan var framme. Proffstränaren skulle fodra sina hästar då han med full kraft träffades i bröstet av en hästspark. Det blev ilfärd till sjukhus där man konstaterade brutna revben och punkterad lunga. När läkarna även upptäckte en blödning på levern fick han transporteras till intensiven på Universitetssjukhuset i Linköping.
Nu säger han:
– Det kunde ha slutat mycket värre och jag är otroligt tacksam att inte ha några men. Det är en resultatinriktad bransch som vi lever i, men när något sådant händer får du perspektiv på livet. Det finns saker som är ännu viktigare.
Ingen rädsla?
– Om det hänt i tävlingssammanhang hade jag nog tänkt till en eller två gånger extra om jag skulle fortsätta, men nu hände det hemma på gården. Jag är inte rädd, men det är självklart att du får en större respekt och att det sitter lite i huvudet i vissa situationer.