– Det är familjens häst. Tillsammans är vi Frackstad Lantbruks AB, säger P-G Swärd.
Familjen, det är hustrun Katarina och dottern Siri, det. Och Per-Gunnar själv, förstås. Anledningen till att Corren vill hälsa på hemma på Frackstad är Mantorptravets stjärnhäst Oasis Bi som för någon vecka sedan blev trea i världens tuffaste travlopp, Prix d'Amérique i Paris.
– Det här året har börjat alldeles otroligt bra, säger P-G och är försiktigt optimist inför nästa stora prövning för hästen som är kvar i Frankrike: Prix de France i helgen.
När vi bestämmer träff för den här intervjun vill P-G att dottern Siri ska vara med. Kanske för att jag har träffat henne tidigare och skrivit om henne som den hoppryttare hon är. Men också för att poängtera att det är familjen och företaget som äger alla hästarna. Och de är många. Bara i det stora stallet på gården finns ett 20-tal – och då är det bara hopphästar. Ett tiotal travhästar finns hos tränaren Stefan Pettersson.
– Om Siri är med blir samtalet lite mjukare också, säger P-G.
Han bjuder på Budapestbakelser. Siri på snabbkaffe. Hon har precis ridit en häst och ska snart rida en till. Hon berättar att hon var med P-G och övriga gänget kring Oasis Bi i Paris och såg hästen bli trea.
– Otroligt spännande. Har du inte sett loppet? då måste du se det på Siris padda, säger Per-Gunnar.
Sagt och gjort. Jag tittar.
Snart tio miljoner
Efteråt får jag historien om hur denne östgötske äggproducent blev intresserad av hästar redan som barn, tillsammans med sina två bröder. De är födda och uppvuxna på en gård i närheten, Hackstad.
– Början till allt det här är att vi köpte ett konkursbo 1992 och behöll fyra ston.
Även de tre brödernas pappa, Per, var intresserad av hästar får jag veta. Arbetshästar. Jag får också veta att Frackstad Lantbruk i sin ägo bland många andra hästar haft/har framgångsrika Lovebite, Nimbus Hackstable, Marshal Hackstable. Men ingen har sprungit in så mycket pengar som Oasis Bi. Snart tio miljoner.
Mångmiljonhästen köptes i Italien för sju år sedan, som ettåring.
– Han är född i Italien, men av amerikanska föräldrar. Jag köpte honom på en auktion i Milano och bland 180 som såldes så fastnade jag just för honom.
Varför?
– Jag vet inte riktigt, men det var något med hans lugna, klara blick.
Vad betalade du?
– Runt 100 000 kronor.
Pengar som betalat sig.
Den förste som tränade den inköpta unghästen var Lennart "Foppa" Forsberg. Även Per Engblom har tränat den och nu har Stefan Pettersson hand om Oasis sedan fyra år tillbaka. 57 lopp har den löpbegåvade hästen sprungit och startat i nio länder.
Ropade in lillebror
Snart är det alltså dags för Prix de France.
– Och vi har en inbjudan till Lotterian i Italien i maj. Fast vi tar ett lopp i taget, förstås, menar P-G, som avslöjar att han också är hälftenägare till en häst som börjat träna i USA.
Den står hos stortränaren Jimmy Takter.
– Jag har gjort ett litet experiment, säger P-G och småskrattar lite innan han fortsätter: Jag ropade in en lillebror till Oasis Bi som jag äger 50/50. Vi får väl se om det blir något av Vip Bi.
Hästar genererar inte bara inkomster. De kostar också. Träning och mat, hovslagare, veterinär.
– Det kommer en avräkning varje månad från ATG, säger P-G.
Siri skjuter in: Man ska ju komma ihåg också att hopphästarna hela tiden kostar tills de är sju år gamla. Det finns inga inkomster på dem.
Eftersom Siri är med vid fikat som vi för övrigt intar i sadelkammaren så passar det förstås bra att fråga om hon som hoppryttare har ridit Oasis eller suttit i sulkyn bakom honom.
– Nej, han har större talang för vagn. Dessutom är jag inte själv så intresserad av köra. Jag rider hellre mina hopphästar. Däremot är jag väldigt fascinerad över prestationerna, oavsett hästsportgren. Som när vi var på Ascot och såg galopp en gång.
Många travhästar rids dock på träning. Inte enkom för att starta i montélopp, utan också för att mjukgöras.
– Men Oasis är ett unikum. Han är väldigt mjuk i kroppen ändå, menar Siri.
Historia som uppfödare
Per-Gunnar vill prata historia. Gårdshistoria. Ladugården vi sitter i byggdes för 100 år sedan och sadelkammaren fungerade som en sådan, eller selkammare, också.
– Vi köpte Frackstad 1970 och byggde om stallet 1994. Men här har alltid funnits hästar. Frackstad har en historia som uppfödare på både varm- och kallblodssidan. All hästsport förresten, har sin grund i lantbruket.
Han ringer sin fru, Katarina, som är inne i mangårdsbyggnaden, för att hon ska komma ner till stallet med den där boken där det står om Frackstad och dess hästar.
Hon kommer. Boken heter Hästar och östgötar, utgiven 1983 av Valter Elgeskog. P-G läser högt och det är som att sitta på sagostund på biblioteket. Han visar bild på Helmer Andersson, mannen som 1917 lät bygga den ladugård som nu används som stall i vilket vi sitter och pratar. Det är en bild där Helmer stolt visar ardennern Isack.
– Helmers pappa hette A-J Andersson och var född 1830. Sidan 173, det kan du läsa själv, säger Per-Gunnar Swärd.
Katarina, eller Kalle som maken kallar henne, säger sig inte vara så involverad i hästverksamheten, även om hon som före detta hästtjej ligger bakom Siris intresse för ridning.
– Jag tycker det är roligt när hästarna är friska, står på benen och mår bra.
Hästarnas väl och ve måste alltid komma i första hand i hästsport. Så också på Frackstad.