Kön till Sean Banans tält ringlade hundratals meter bort intill karuseller och en hoppborg. Bananen själv skojade och kittlades och kramades för glatta livet.
– Kärlek blir man aldrig trött på, säger han, oavsett om det är gröna små barnbananer eller något mera bruna föräldrabananer som kommer hit.
Tävlingarna på banan intill har han dock inte mycket till övers för.
– Trav? Nej, nej, jag är livrädd för hästar, de är alldeles för oförutsägbara. Jag håller mig borta.
Evelina Alf, 7 år, och lillebror Kevin Alf, från Mantorp har just inkasserat en ordentlig kram samt en skiva med autograf.
– Jo, det var en bra kram faktiskt, utvärderar Evelina. Nu ska vi hem och lyssna på skivan, fast jag kan redan alla låtarna.
Fångade t-shirten8-årige Leon Tyresson från Nävekvarn utanför Nyköping skaffade sig också ett minne från travfesten. Han smög fram till vinnarzonen efter lopp 2 och fångade t-shirten som vinnarkusken Håkan K Persson skrivit sitt namn på.
– Kanske att jag ska ha den i skolan och berätta att jag tog emot den, säger Leon nöjt.
Han kikar ut mellan ribborna i staketet vid banan. Han är ingen stor traventusiast men fick följa med morfar på festen i dag.
– Jag gillar tävlingarna och att man kan kolla på hästarna så bra här.
Bra stol och god matHasse Palm och Peter Robert från Jönköping är betydligt mera insatta. Med egna stolar och välfylld kylväska anlände de till banan i god tid före första start.
– Vi fick in spiken nu, säger Peter och lutar sig nöjt tillbaka. I dag går det ihop sig minsann.
Om vinstpengarna eller sällskapet och upplevelsen kommer i första hand lyckas vi inte riktigt reda ut. Klart är i alla fall att jordgubbar, juice, baguetter och choklad bör ingå i den medhavda matsäcken. Och att de trivs mycket gott på sina platser i försommarsolen.
– V75 är speciellt, säger Hasse. Det är de bästa hästarna och bra omsättning.
Ja, och visst vet grabbarna hur det är att vinna. I fjol drog de in 30 000 kronor vid tävlingar i Vaggeryd.
– Pengarna? De har vi spelat upp, det är jag övertygad om, säger Peter.
Härligt segervrålFöre detta storkusken Helen A Johansson bryr sig däremot inte om att spela.
– Jag har aldrig varit intresserad av den biten, säger hon. För mig var hästarna och sporten viktigast.
Helen var första kvinnliga körsvennen någonsin i Europas största travlopp Prix d'Amérique 1995 och hon blev historisk när hon sensationellt vann med Mantorpshästen Ina Scot.
I lördags var Helen på Mantorp för att dela ut priset i loppet Ina Scots ära och för att hedra sin följeslagare som numera vilar på en särskild plats i den nya vinnarzonen intill banan.
– Det är jättefint och ett bra minne för Ina här på Mantorp, säger hon.
Helen slutade som aktiv 2005 och saknar inte livet på banorna.
– Jag hade glädjen att uppleva att det gick bra för mig. Travet har gett mig massor, men när drivet till slut försvann så kände jag att jag var klar med sporten.
5 979 personer i publiken fick se Ina Scots ära vinnas av Remo Gas med Erik Adielsson i sulkyn. Ägaren, Alberto Zagni, hade rest från Italien för att se honom springa och han stod för travfestens lyckligaste segervrål när det visade sig att hans häst inte bara var bra utan faktiskt allra bäst.