I stilig kostym gick Arne Eriksson omkring och njöt av folkfesten när Mantorptravet firade sitt 50-årsjubileum.
– Jättekul med så mycket publik, det är tyvärr inte så vanligt längre på våra banor i Sverige, säger Eriksson, en av Mantorptravets viktigaste och största profiler genom åren.
Den förre tandläkaren var styrelseordförande för östgötabanan i över 20 år, fram till slutet av 80-talet, och drev parallellt ett amatörstall i Gammalkil under flera år och var även hästägare under pseudonymen ”Stall Carré”.
Med den gedigna travbakgrunden är det inte så konstigt att många vill komma fram och hälsa när vi står och pratar trav intill vinnarcirkeln på Mantorp.
En man kommer fram och utbrister:
– Jag får gratulera i förskott.
– Till vad?, svarar Arne.
– Ja, du blir ju ett år äldre om en månad.
– Det är väl inget att gratulera till, men tack i alla fall, säger Arne och skrattar.
Han fyller 86 i augusti och säger att han känner sig pigg.
– De tog i och för sig ena örat på mig, det var cancer, men vad jag vet så ska det vara bra nu.
Bakom oss vinner just Jennifer Tillman ytterligare ett lopp under jubileumsdagen.
– Hon är duktig den där tjejen, en av mina favoriter. Det är kul att det kommer upp några nya namn, annars är det lite trist att de största proffsen, som Kontio och Goop, åker runt i hela Sverige och kör de bästa hästarna. Så fort ägarna får fram en bra häst vill de leja proffsen, vilket gör att det kommer upp för få nya kuskar, säger Arne som fortfarande har mycket åsikter om travsporten.
När Mantorptravet invigdes den 27 juni 1965 var Arne på plats och året efter tog han över som styrelseordförande, sedan hela styrelsen blivit utbytt.
– Det var tufft under flera år där i början när banan hade byggts. Du vet, de skrev ju inga kontrakt, utan bara byggde på och vi fick en jäkla rättsprocess över oss som vi höll på med under flera år i tingsrätten. Men vi hade tur som fick tag i en advokat som hette Pedersen så vi klarade oss till slut. Men det hängde på håret, vi var riktigt illa ute.
Vad tycker du om Mantorptravet i dag – och svenskt trav i allmänhet?
– Det är ju ett bekymmer det här med publiksiffrorna, att många stannar hemma och spelar på datorn i stället. Jag tror att banorna måste bli bättre på att ta hand om sin nya publik, att lära dem att uppskatta den här sporten.
Arne fortsätter:
– Sedan är det ju också ett problem det här med alla utländska spelbolag som slipper betala vinstskatt till staten och därför kan dela ut högre odds än ATG. Det borde vara på lika villkor, det tycker jag politikerna borde ta tag i.
Trots dessa mörka moln tror han ändå på en framtid för travet. Det finns fortfarande många entusiaster där ute och miljön är oslagbar enligt Arne, som fortfarande håller nära kontakt med sporten, inte minst genom sonen Per K Eriksson, som är proffstränare på Mantorp och i maj gjorde succé i Elitloppet med sin stjärna Royal Fighter.
– Jag ska inte säga för mycket, men jag tror att den hästen kan överraska ännu mera, säger Arne som inte besöker travbanan lika frekvent längre, men han missar aldrig en V75-dag på Mantorp och ser ofta travtävlingar på sin dator hemma i Gammalkil.
Ett av hans starkaste minnen från invigningsdagen 1965 var när han kom till banan och möttes av en lös häst på stallbacken.
– Han hette Charlie Blixt och skenade ut på dåvarande E4:an. Vi satte efter honom i en bil för att fånga in honom och han tog sig ända till Sjögestad Motell, men där var det fullsatt och han kom inte in ...
I går, på jubileumsdagen, höll sig hästarna betydligt lugnare och Arne fick fler nya minnen från sin travbana som han levt nära under så många år.
– Jag tycker banan har jättefina arrangemang och det är trevligt när publiken kommer och uppskattar det.