Vi kliver in genom dörren till lägenheten i centrala Tjällmo.
Personen vi söker har öppnat, men sedan raskt försvunnit in på toaletten. En hastig rakning har resulterat i små svidande sår som måste ses om.
-- Hej, välkomna, hälsar rösten från toa.
Tack, säger vi och kliver på eget bevåg in i vardagsrummet.
I hyllorna trängs pokaler med bilmodeller och foton på olika vrålåk. På tv:n syns ett foto på en liten parvel sittandes på en av de minsta motorcyklar som Tjällmo skådat.
-- På den bilden var jag tre och ett halvt år. Det var där det började, säger lägenhetsinnehavaren som nu lämnat toaletten och ansluter med ett dussin pappershanddukar under hakan.
I dag, 20 år efter att fotot togs, är Jimmy Joge en av landets mest lovande rallyförare.
Han är förvånad själv.
-- När jag var liten var det absolut inte rallybilar jag gick omkring och härmade. Nej, det var bara motorcyklar. Att jag skulle bli rallyförare drömde jag ald-rig om.
Men så blev det. Efter några lyckade folkracetävlingar slog Jimmy till och köpte en egen bil för rallybruk.
-- Vi skulle upp till fjällen, det var i april 1999, och stannade till i Munkfors och köpte en Volvo Orginal som jag hade ringt på. Jag vill minnas att den kostade 35 000 kronor.
Och på den vägen är det.
I dag sitter Jimmy i Peugeots SM-bil. En läcker liten sak som går lös på 1,5 miljon kronor.
-- Det är en otrolig chans jag fått.
Varför valde Peugeot just dig?
Lång tystnad.
-- Nja, jag vet inte riktigt.
För att du åker fort?
-- Nja, jag vet inte riktigt.
Mycket kan man säga om Jimmy Joge från Tjällmo, men skrytsam är han inte. Hans fötter står dock stadigt på jorden, han är noggrann, och passionen för sporten rally är lika stor som Ian Thorpes vänsterfot.
Just Jimmys målmedvetenhet var säkerligen en av faktorerna som fick Peugeot att fastna för just honom när de skulle välja förare till sin Super 1600-bil.
-- De tittade nog på helheten. Att man sköter sig och så, tror Jimmy själv.
Sedan skadade det förstås inte att han kunde ratta en bil som få andra 24-åringar i landet.
-- Någon sorts talang har jag säkert. Det är väl precis som med bollkänslan och fotbollen, tror jag i alla fall.
På hyllorna har han som sagt pokaler. Säkert ett femtiotal. Stora och små. Dessa är rallysportens bevis på att man gjort något bra.
-- Prispengar förekommer inte här i Sverige. Du får inte en krona ens om du vinner en SM-tävling.
Tröstlöst?
-- Nja, det vet jag inte. Man kör ju inte för pengarnas skull. Inte jag i alla fall.
Som kontrakterad SM-förare har han det ändå ganska förspänt. Han får ingen lön, men en sits i en Super 1600-bil inklusive all service slår högt för en talang på väg uppåt i karriären.
-- Det är fortfarande mycket pengar som jag måste fixa på egen hand via sponsorer, men det var ännu slitigare förr om åren då man betalade allt själv.
Nu är det inte bara plånboken som blir lidande för en rallytalang. Nej, även det sociala livet får ta en del stryk.
-- Jo, det blir ju så när man jobbar på dagarna i Finspång och sedan ska hem och träna på kvällarna. Och under helgerna är jag ofta ute och tävlar. Det blir inte mycket tid över till vännerna här hemma, erkänner Jimmy.
Å andra sidan träffar han många själsfränder runt om i rally-Sverige. Inför och efter tävlingarna blir det mycket snack om motorer, däck, bränsle, kurvor och allt annat som hör sporten till.
-- Det är en skön gemenskap och får du problem är det många som ställer upp och hjälper till.
Jimmy tar fram ett knippe fotoalbum och börjar bläddra. Och om vi säger så här - de är inte smockfulla med semesterbilder från någon badstrand i Grekland. Nej, här är det bilder på bilar som gäller. Kvaddade bilar, sladdande bilar, nylackade bilar, ja här finns det mesta som Tjällmosonen har rattat under sin karriär.
Dessutom får vi se hur hans storebröder ser ut. Björn och Patrik.
-- De hjälper mig otroligt mycket med mekandet och ställer alltid upp. Just i kväll är förresten Björn nere och hämtar en växellåda i Valdemarsvik.
Växellådan den ska in i Jimmys Peugeot 306:a. Den är hans egen och hör hemma i grupp N.
-- Teamet vill att jag ska köra den parallellt med super 1600-bilen under säsongen. Delvis för att jag ska vänja mig vid framhjulsdrift, men även för att få träning och mil i kroppen. Det är också den bilen jag ska köra i Svenska rallyt. Debuten med super 1600-bilen blir först helgen efter i Vännäs.
Målsättningen för säsongen är glasklar och stavas SM-guld (i lilla grupp A).
-- Och sedan siktar vi även på någon JVM-tävling utanför Sverige. Det ser jag verkligen fram emot.
Bra resultat i utlandet kan göra susen i en bransch där det är viktigt att synas och knyta nya kontakter.
-- Drömmen är förstås att få åka VM för ett fabriksteam. Men det är ju få som får den möjligheten och konkurrensen är oerhört tuff. Du måste prestera bra resultat och dessutom ha en himla massa tur.
Vi bläddrar vidare i fotoalbumet och ser ytterligare en kille som återkommer sida efter sida. Det är John Stigh, kartläsaren - och grannen.
-- Han bor här i dörren bredvid. Praktiskt, flinar Jimmy.
Inne i Johns lägenhet finns ett tv-spel och rallyklassikern Colin McCrae är förstås en given favorit, eller ...?
Jimmy ler - nästan lite skamset.
-- Nja, inte för mig. Jag blir faktiskt åksjuk av att köra rally på tv-spel. Det går bara inte.
Men du far gärna fram i en riktig bil och tar en grussväng i över hundra knyck?
-- Ja, det är absolut inga problem (skratt).
Trots att vi i dag saknar den riktiga toppföraren i världseliten står sig rallysporten fortfarande stark i Sverige.
Varje år arrangeras det drygt 300 tävlingar runt om i landet och med flera lovande förare i bilarna finns det hopp om att en ny svensk världsstjärna snart ska tändas.
En av talangerna, 24-årige Jimmy Joge från Tjällmo, har den här säsongen erbjudits en sits i en stark SM-bil och Corren kommer i en serie artiklar att följa Jimmys väg under året.
Vi rivstartar med ett besök hemma i hans lägenhet.