ISHOCKEY, SM-KVARTSFINAL
Timrå 2
Linköping 1
Tränaren suckade på presskonferensen och han hade all anledning.
Trots spel- och målmässigt underläge i första SM-kvartsfinalen kom LHC tillbaka, kvitterade strax före slutet och tog över det mesta av matchen i förlängningen.
Då, plötsligt och egentligen helt oförmodat, kom avgörandet.
För Timrå.
I övrigt alldeles utmärkte LHC-målvakten Fredrik Norrena misslyckades med att få undan pucken bakom eget mål, vilket bidrog till att Timrås Christian Söderström fick öppet läge.
17.44 var spelat av sudden death och klockan hade just passerat kvart över tio i Sydkraft Arena när Söderström tryckte in pucken i nät till avgörande 2--1.
-- Sett till hela matchen var det inget att säga om, men med tanke på hur det såg i förlängningen kunde vi lika gärna ha vunnit, sa Roger Melin.
-- Oerhört viktigt för fortsättningen att få vinna första matchen, sa Kent Johansson, kollegan i Timrå.
LHC var länge utspelat i den första, historiska slutspelsmatchen men med bara lite drygt en minut kvar att spela kom den egentligen helt ologiska kvitteringen till 1--1.
Den sista, desperata jakten gav utdelning när Mikael Håkanson höll sig framme i röran framför mål och på något märkligt sätt lyckades få pucken förbi Kimmo Kapanen. Förarbetet kom från slitvargen Per Eklund.
Timråmålvakten hade dessförinnan knappt haft ett dugg att göra.
Det tog 15.44 av slutperioden innan vi noterade bortalagets första målchans värd namnet. Finske skyttekungen Jussi Tarvainen frispelades, men sköt högt över.
Roger Melin sa:
-- Det syntes att vi var tagna av stundens allvar och att halva laget inte spelat slutspel tidigare. Vi var mer stressade av situationen än vad jag trodde.
Fast det ska sägas ska att inte heller Timrå, trots ett kompakt övertag (31--13 i skott på mål efter ordinarie matchtid), skapade så oerhört mycket öppna lägen. Men det var ändå ingen tvekan om att det var målvakten Fredrik Norrena som höll LHC kvar i matchen.
Östgötarna kom lindrigt undan när man under långa stunder i två perioder knappt kom ur egen zon.
Något eget konstruktivt spel framåt såg vi inte ens skymten av.
Timrå åkte fort och mycket.
LHC åkte inte alls.
Så kändes det.
Gästerna var passiva, skickade i väg pucken snarast möjligt och åkte omkring och ramlade till synes utan anledning. Timrå var hett värre, vann nästan alla närkamper och när Yared Hagos satte 1--0 var det hur välförtjänt som helst.
Det kunde ha varit mer.
Mycket mer.
Många LHC-spelade hamnade i obalans och inte minst Johan Franzén.
Den nyblivne landslagscentern var en av dem som kom snett i det mesta, drog på sig fyra utvisningar och måste ha varit ruskigt nära matchstraff när han petade med klubban i ansiktet på en motståndare.
Överhuvudtaget var det slutspelsgrinigt och vimlade av utvisningar under de 40 inledande minuterna.
Så långt var det inte långa stunder som det var fullt manskap på isen. LHC låg steget efter och syndade mest. Hemmalaget var tufft, lagom elakt i närkamperna och fick tabellfyran att se frustrerad ut.
-- Det var inte förrän i förlängningen som vi började spela. Timrå var hetare och offrade sig mer, sa Roger Melin.
Redan i morgon finns chans till revansch.
Det var, med LHC-ögon, det mest positiva med gårdagen.
LHC-spelet
Varför vänta till förlängningen med att börja spela?