Ishockey, elitserien
Timrå 2
Linköpings HC 8
Bakom storsegern låg ett samlat kollektiv, en stark defensiv med målvakten Fredrik Norrena i högform, och en både virvlande och elegant effektiv offensiv. Som så många gånger förr spelade LHC:s förstafemma en avgörande roll för matchutvecklingen. Fem mål och massor av grannlåt.
-- 8--2 borta mot Timrå, då är det svårt att inte vara jättenöjd, sa Kristian Huselius.
Hans kedjekamrat Mike Knuble prickade in två mål och svarade för målgivande passningar till både Huselius och Brendan Morisons fullträffar.
-- Det här var bra för hela lagets självförtroende, menade Knuble.
LHC gick på knock direkt. Laget gjorde nämligen mål på första skottet på mål. Målskytt efter 1.18 minuters spel: Jussi Tarvainen som klippte till direkt på Mikko Peltolas tekningspass.
-- Det kändes redan på uppvärmningen att vi var ordentligt på gång, tyckte Christoffer Norgren, backjätte som klev fram och visade fighterhjärtat gång på gång.
Och han var flitigt uppvaktad ska sägas. Timråspelarna tyckte inte om honom. Särskilt inte amerikanen Kent Manderville som hade ett och annat att säga under matchen.
-- Äh, han snackar alltid en massa, berättade Norgren glatt efteråt.
Manderville nöjde sig inte med att snacka. Han ville slåss också. Och Christoffer Norgren är inte den som kliver undan. Tre gånger i tredje perioden rök de ihop. Två gånger blev de utvisade tillsammans. Den tredje var Norgren smart nog att hålla igen lite medan Manderville vevade på och drog på sig en femminutare och matchstraff.
-- Men han fick inte in någon klockren träff. Och vi möts för resten igen, sa LHC-backen menande. Manderville bör nog se upp nästa gång lagen möts.
Norgren fick spela vidare och gjorde det mycket bra tillsammans med backkollegan Jakob Karlsson.
Fem mål av förstafemman var imponerande. Stundtals var det rena lekstugan. Glädjande för LHC var att två av målen kom i numerärt överläge. Där har laget annars inte precis skämt bort sina fans. Efter rena propagandaspelet i slutet av andra perioden pangade Magnus Johanssons in 5--1 och med tio minuter kvar att spela gjorde Brendan Morrison 8--2. Det sista bakom Jimmy Danielsson som avlöste Miikka Kiprusoff efter sjunde baklängesmålet.
-- Kiprusoff stod inte alls att känna igen, tvingades Timråtränaren Kenta Johansson konstatera efteråt.
Inte ens Henrik Zetterberg var sig själv. Han hade några fina saker för sig i numerärt överläge men var annars påfallande "osynlig".
Medan det mörknade allt mer för hemmalaget spreds ett spelglädjens ljus över gästerna från Linköping som var hur bra som helst defensivt och ännu bättre offensivt.
-- Killarna var grymt effektiva, berömde Fredrik Norrena sina utespelare.
Så var det förvisso, men Norrena själv hade stor del i segern, han också. Hade han inte agerat så stabilt i målet när Timrå tryckte på som mest i numerära överlägen i både första och andra perioden, så . . .
Att han släppte Jonathan Hedströms 1--1-puck förbi sig tog han inte så allvarligt på.
-- Målet var en ren tillfällighet, menade han om Hedströms skott från förlängda mållinjen. Pucken tog på LHC-målvaktens skridskor och in.
Norrena var som vanligt med i spelet också. Hans lobbpassning som ställde Mikko Peltola ren i andra perioden var fantastisk. Synd bara att inte Peltola kunde göra mål på chansen.
Det andra Timråmålet betydde 2--5 och trycktes in av Fred-rik Modin efter fint förarbete av Yared Hagos. Men LHC svarade nästan omgående med 2--6. Matchen var avgjord. Bästa laget vann.
-- Vi är naturligtvis väldigt nöjda. Vi visade tålamod, hade bra disciplin, bra effektivitet, spelade bra i box play, hade ett mycket bra kollektiv. Vi spelade bra, helt enkelt, sa LHC:s assisterande tränare Mattias Elm.
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Tystnaden
Var det ens någon LHC-supporter i Sydkraft arena? Efter varje LHC-mål blev det så tyst bland de 5 536 åskådarna att man trodde sig vara i kyrkan. Eller på cirkus. Får vi be om största möjliga tysssstnad.
Åtta gånger.