Det är med hockeylivet som med livet i stort. Det skiftar ständigt. Från svart till vitt, från vitt till svart. Från en stad till en annan.
Charles Berglund vet hur tufft det kan vara.
Inte minst för övriga familjen.
- För grabben var det jävligt jobbigt. Han började sjuan och jag fick nästan knuffa iväg honom till skolan. När jag kom in efter träningen hade han skickat sms. "Lunch nu, har ingen att vara med." Det gjorde ont i hjärtat. Vi övervägde att låta övriga familjen flytta tillbaka till Stockholm, men alla bet ihop och nu går det bättre.
- Det snackas mycket om att det bara är samma gamla tränare i elitserien, men det är inte så konstigt. De som är äldre har ungar som flyttat ut och då blir det lättare. Det är tuffa förutsättningar, men ibland måste du våga och utmana saker och ting i livet, säger Charles Berglund.
Charles, förresten.
Nästan alla säger Challe.
Om det nu finns något som kan beskrivas som skitväder, så är det just vad det är. Det regnar nästan på tvären utanför Eon arena i Timrå.
Kansliet är inrymt i en låg barack alldeles intill. Tränaren, som är inne på andra året, håller till längst ned i korridoren, men har av någon anledning inte fått sitt namn på dörren.
Jag glömmer bort att fråga varför.
Det är svårt att inte gilla honom.
Alltid ärlig och ofta med något frispråkigt att säga.
Som nu:
- Linköping fick mycket skit för att de lade en massa pengar på Jan Hlavac. Johan Holmqvist (Frölunda) är knappast så mycket billigare.
Om elitserien:
- Frölunda, HV, Linköping och Färjestad är förstås med däruppe. Sedan är det ovisst. Linköping såg inte så vasst ut, men har värvat bra på slutet. För exempelvis Frölunda är det ett misslyckande om det inte blir final.
Om bortskämda spelare:
- Många fattar inte hur bra de har det. Det kan vara ett problem. Men det behöver inte ha med lönen att göra. Det kan komma hemifrån, det kan vara lathet. Pratade med Johan Andersson om det där häromdagen. Han sa själv att "det är lätt att glömma bort att man tjänar bättre än 99 procent av världens befolkning".
Om hur det är att vara tränare:
- Som spelare kunde du påverka mycket mer än vad du kan göra som tränare. Dessutom var det lättare att bli av med aggressionen. Blev du förbannad kunde köra över någon. Det kan jag knappast göra nu.
Däremot kan han klaga på domare. Det blev mycket snack om det i vintras. Berglund anmäldes, men friades i samtliga instanser. Nu, med distans till det inträffade, säger han:
- Jag gnällde inte på alla domare utan på en av de utländska killarna som var här. Men vi lever i en demokrati. Jag säger inte att jag alltid har rätt, men jag står för det. Och skrivs det ingenting i media så dör snart sporten.
Han har OS-guld, han har VM-guld, han har fem SM-guld med Djurgården och pratar mycket om lidelsen. Det, att tävla och att vinna, är drivkraften.
- Det ska vara en jävligt kylig människa om du inte mår taskigt när det går dåligt. Tänk så trist om alla var likgiltiga. När lidelsen försvann som spelare lade jag av. Efter träningarna tittade jag mig själv i spegeln och tänkte "vad fan gör jag här?".
Efter några år som annonssäljare på Aftonbladet återvände han till hockeyn.
Först till Väsby, sedan till Djurgården och nu i Timrå.
Och sen, då?
Jag läste någonstans att du vill bli förbundskapten också.
- Jag är en sån som hela tiden vill framåt. Tar du det bara som det kommer och är nöjd med där du är vinner du ingenting. Inom svensk hockey finns inget större än att få leda Tre Kronor.