Pistolskytte är relativt stort i Östergötland. I sommar har SM arrangerats i Linköping och Norrköping med många lokala framgångar. Correns testpatrull bestämde sig för att ladda om efter motocross och vattenskidor. Fram med pickadollerna bara!
I slutet på en liten enslig väg bakom Linköpings flygplats dit det enligt skylten inte får åka några motorfordon utan behörighet hittar vi Saabs Pistolskytteklubbs klubbstuga och skjutbana. Några skyttar är redan här, vi hör hur det smäller bara en bit bort.
Klubbens ordförande Claes Johansson möter upp med händerna fulla av patroner, vapenlådor och hörselskydd.
– Jag har enväldigt valt ut fyra discipliner vi ska testa. Det blir fripistol, precisionsskytte, fältskytte och magnumskytte, säger han.
Framför den röda baracken har Claes förberett med allt vi behöver på en liten träbänk. Det första vi ska testa är fripistol. I tävling är skjutavståndet 50 meter. Här på Saabs lilla bana får vi nöja oss med 25. Claes öppnar en låda och plockar fram en riktig klenod. En fripistol med ett stort handtag i trä. En så kallad Toz 35.
– Jag vet inte, men om jag ljuger lite är den här säkert från 1911. Modellen är den vanligaste fripistolen, de har inte förändrats mycket mer än utseendemässigt. Den har den optimala formen, den formges efter handen så mycket som möjligt. Det fri avtryckarvikt på, du behöver bara nudda så smäller det. Det är lätt att råka skjuta i backen med den här, säger Claes.
Pistolen känns tung i handen samtidigt som den är skön att hålla i då handtaget har hål gjorda för handen och fingrarna. Innan jag lyfter pistolen för att avlossa första skottet frågar jag Claes efter några tips.
– Ja träna fem, sju år, säger han och skrattar.
– Nä, men det här är svårt, det är den svåraste disciplinen. Det här är riktigt svårt. Men det är skojigt. Tänk på att alltid ha pistolen i skjutriktningen, vifta inte omkring eller upp i luften och du får inte vända dig om.
När jag försökt sikta i tio sekunder inser jag att det svåraste för en ovan nybörjare är pistolens tyngd. Efter ett tag blir jag lätt skakig och måste sänka vapnet utan att ens ha avlossat första skottet. Toz 35 är en enskottspistol vilket innebär att jag måste ladda om med en ny patron efter varje skott. Efter en serie med tio skott är det dags att markera. Markera är skyttesportens ord för att pricka av resultatet på tavlan. Efter Claes ord om fem till sju års träning får jag vara nöjd att jag lyckats få åtta av tio skott på själva papptavlan och sex av dem i poängringen – den som kallas för spegeln.
– Det var inte dåligt för att vara första gången, berömmer Claes.
Claes Johansson kom in sent i skyttesporten. Först när han var i 50-årsåldern gick han med i klubben och började tävla. Nu är han ordförande i Saab PK och har skjutit pistol i tjugo år.
Vad är det allra svåraste med pistolskytte?
– Det är väl koncentrationen och att kunna fokusera på riktmedlet. Sen måste man träna, träna, träna. Det är en svårt sport, man måste målmedvetet kunna träna. Både mental träning och teknik. Det är flera saker att tänka på. Ställning, riktning avfyrning. Det är lätt att tappa någon av dem, men det går inte. Alla måste vara med hela tiden. Sen är det ju så att alla skyttar skapar sin nivå och hittar sina de tävlar emot.
Det är inga större pengar i pistolskytte va?
– Nej, du kanske får hem startavgiften på en större tävling. Du vinner 250 kronor, så det är ju ingenting. Eller en ståltermos, haha. Loppmarknad kör de mycket med. Tyvärr, säger Claes och skrattar lite ironiskt.
Nästa disciplin att testa är precisionsskytte med en pistol av kaliber 22. Det är det mest använda vapen inom pistolskytte. Pistolen känns något lättare i handen. Nu krävs ett lite hårdare tryck med pekfingret för att avfyra.
– Tryck in till tryckpunken och sen kramar du till. Den tekniken används alltid. När du ligger vid tryckpunkten då låser du blicken på kornet och riktmedlet, glor på dem. Du ska inte titta på tavlan överhuvudtaget, du ska bara koncentrera dig på att det ligger rätt och under tiden då smäller det omedvetet. Du känner det nere i svanskotan och då sitter den. Då är det mitt i prick. Nybörjarfelet är att man tittar till på tavlan när man trycker av. Då blir det inget hål i tavlan, säger Claes.
Det känns bättre och bättre och med bara sju poäng från maxpoäng med kaliber 22 är jag stolt som en tupp. Det här med pistolskytte är både roligt och lätt är känslan.
Claes tar fram ytterligare en svart låda i plast där han förvarar vapen.
– Det här är Glock - Bruce Willis!, utbrister han på sin bredast östgötska.
– Det här är tjänstevapen. Men svenska polisen använder inte Glock, de kör Sigsauer. Glock är bara för Bruce Willis, haha. Polisen vill inte ha plastpistol och Glocken är mest plast.
Filmer och tv-serier, och kanske Bruce Willis, har gett pistolen en slags glorifiering i samhället och när jag först tar Glocken i min hand känner jag mig genast lite coolare. Som en väktare eller polis eller en gangster. När jag skjuter första skottet med tvåhandsgrepp inser jag flera saker. Bland annat att jag inte vill tycka vapen och att skjuta är coolt. Det är en sjuk kraft i en sådan här pistol. Trots att jag har ett tvåhandsgrepp känner jag en rejäl rekyl.
– Ja, den är rekylerad, du får inte hålla upp tummen där, då suger du inte på den i natt. Du ska stå rakt med fötterna med vänster fot lite längre fram. Och sjunk ihop, ungefär som du har skitit på dig. Då har du möjlighet att avancera – om du ska skjuta buset, säger Claes och tar tre steg framåt som en polis som rör sig mot ett mål.
Som aktiv sportskytt har han förstås en sund inställning till vapen. Tagen av kraften och stundens allvar blir mitt skytte också därefter. Jag förstår varför hjältarna på film alltid missar en flyende fiende som hoppar ner på ett hustak bara två-tre meter ifrån dem. Det är jättesvårt att sikta rätt med en sådan här om du har en ovan hand.
Innan dagen är över får jag också testa skjuta med en riktig vilda västern pickadoll av märket Colt. Med ett klassiskt magasin som går att snurra.
– Fast den här går inte att snurra när du har stängt, så det går inte att köra rysk roulette, säger Claes och flinar.
Med den här pistolen måste jag sitta på marken mot ett ryggstöd och använda knäna som stöd. Den har om möjligt en ännu tyngre rekyl. Jag känner vinddraget i ansiktet. I andra rundan laddar Claes pistolen med Magnuspatroner. Då blir det åka av. Det är nästan så jag flyger bakåt. Dagen vid Saabs pistolskytte lider mot sitt slut och i den sittande ställningen får jag tillslut tian jag bestämt mig för att få innan jag åker härifrån. Och det blir inte bara en, utan tre.
Summa summarum: att testa pistolskytte, ja det var mitt i prick.