Stenmark var hemma i Tärnaby förra veckan för firandet av 30-årsjubileet av sin första världscupseger.
-- Det är hedrande att de minns en, 30 år efteråt. Annars är jag inte så förtjust i jubileer, födelsedagar och sådant när det gäller mig. Det är roligt att vara med om det är någon annan som fyller år, men jag vill inte stå i centrum.
Var det lika stor uppståndelse efter din seger i Madonna di Campiglio 1974?
-- Nej. Jag minns inte om det var något sådant. Jag har inte blivit större här i byn för att jag har vunnit. Det är ju skönt.
Du har glömt det mesta omkring din första världscupseger. Hur är det med den 86:e och sista i Aspen 1989?
-- Den minns jag. Det var fantastiskt. Då hade jag inte vunnit på många år, att då få avsluta med en seger var jätteroligt.
Det hade annars gått lite tungt på slutet.
-- Jag satsade inte så seriöst de sista åren. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag fortsatte bara. Ända från 1982 kände jag att jag hade gjort mitt, men höll på i sju år till i alla fall bara av farten.
Tränade du mindre än tidigare?
-- Nej, jag tränade nog lika mycket, men jag hade inte samma motivation som tidigare. Det är svårt inom en sådan här idrott om du inte är riktigt motiverad. Vissa sporter kanske du kan göra på rutin men i skidåkning är det svårt.
Vad var det som gjorde dig till världens bäste skidåkare?
-- Det var nog inställningen. Jag tror inte att jag hade något gratis just som skidåkare. Hade jag vuxit upp på ett ställe där de höll på med friidrott hade jag lika gärna kunnat bli bra i det, jag hade vinnarinstinkten.
Många anser att du är Sveriges störste idrottsman genom tiderna. Vem röstar du själv på?
-- Det går inte att jämföra olika tidsperioder och olika grenar. Ta en sådan som Gunder Hägg som gjorde sådana enorma tider på 40-talet. Hur ska du kunna jämföra honom med dagen idrottsmän? De har ju mycket bättre förutsättningar och tränar på ett annat sätt i dag. Hans prestation var enorm.
Vilken var din största och viktigaste seger i karriären?
-- Då säger jag OS i storslalom i Lake Placid 1980. Där hade jag stor press på mig. Jag hade vunnit många storslalom innan och OS går bara vart fjärde år.
Din största besvikelse?
-- Det var parallellslalom i Val Gardena 1975 när jag åkte ur mot Thöni i världscupfinalen. Jag ledde när jag åkte ur, låg efter hela tiden men hann precis ikapp honom innan jag åkte ur. Då tänkte jag: "Där rök min chans". Jag hade vunnit världscupen annars. Men jag vann ju nästa år.
Hur mycket skidor åker du i dag?
-- Ibland åker jag i Alperna, ibland i Japan och ibland i USA. Det är lite varierande. Men det är ganska nära från Monaco upp till skidorterna, så jag brukar åka ibland på helgerna. Det är fortfarande roligt.
Vad sysslar du annars med?
-- Jag har börjat jobba för mitt gamla skidmärke Elan. Det är mest pr-jobb som skidaktiviteter, mässor och sådant. Eventuellt ska jag vara med på produktutveckling, men det har jag inte börjat med än. Har varit borta från Elan i 13-14 år. Det är ju det märket jag förknippas med, även om jag varit på andra märken emellan så minns folk att jag åkte Elan.
Hur firar du jul?
-- I år firar jag inte alls. Jag är i Thailand med min flickvän och tror inte att de firar jul -- det är ju ett buddhistiskt land.
Vad på julbordet kommer du att sakna mest?
-- Jag gillar det mesta, men speciellt lutfisk.
Önskar du dig något i julklapp?
-- Nej.
Kommer du att ge bort någon julklapp?
-- Ja, till min brorsdotter Selma.