Det är lätt att inse vilken betydelse idrotten har när man pratar med Ali-Morteza. Han kom till Sverige för lite drygt ett år sedan, helt ensam.
Tillsammans med sin familj flydde han från Iran efter sommaren förra året. Målet var att ta sig till Sverige, men bara Ali-Morteza kom fram.
– Vi kröp under ett slags skynke vid gränsen till Turkiet. Jag kom igenom och väntade på de andra. Jag tänkte att de kommer väl snart, men det gjorde de inte. Till slut började militären skjuta och dödade en person i gruppen där jag stod så vi var tvungna att börja gå. Jag har inte sett mina föräldrar eller min bror och syster sedan dess. Jag vet inte var de är eller om de lever.
Hur hanterar man en sådan upplevelse?
Ali-Morteza är bara 14 år. Han borde få vara ett barn som just har börjat med en ny, rolig sport.
Ingen borde behöva fundera på var han ska leta för att hitta sin mamma och pappa. Ingen ung tonåring ska behöva välja en idrott som han vet kan hjälpa honom att försvara sig om han återvänder till sitt hemland någon gång.
– Ibland ligger jag på sängen och tittar i taket. Jag tänker på att jag inte borde ha låtit mig övertalas till att fortsätta gå där vid gränsen, jag skulle kanske ha väntat lite till. Men det var svårt när de började skjuta på oss.
I Sverige kom Ali-Morteza först till ett transitboende i Trelleborg. Sedan blev han placerad i Linköping och i Stadsmissionens boende en bit utanför centrum.
En dag kom Morteza Rezai på visit till boendet. Han hade blivit ombedd av personalen att prata om taekwondo. Inte minst för att Morteza själv har flytt från Afghanistan och Iran och känner killarnas situation. Dessutom pratar han dari, en variant av persiska som talas i Afghanistan, och kan vara en källa till inspiration och trygghet.
Morteza kom till Linköping för fem år sedan och har sedan dess skaffat sig en fin karriär som tränare. I dag leder han fyra klubbar i olika stadsdelar och arbetar hårt för att hjälpa ensamkommande flyktingbarn, trots att han själv går sista året i gymnasiet.
– Ali-Morteza och två killar till började träna i klubben i Berga direkt efter mitt besök, säger Morteza Rezai.
Vi sitter i en soffa på boendet och dricker kaffe och te. Ali-Morteza har tackat nej, han vill inte ha något att dricka. Han tittar mest ner i bordet och kikar bara upp då och då för att svara på någon fråga. Morteza Rezai översätter från svenska till dari. Ali-Morteza håller på att lära sig sitt nya språk.
– Det är svårt, säger han och ler lite snett.
Hemma i Iran, dit familjen flyttat från Afghanistan när Ali-Morteza var liten, tränade han kung fu. Men Ali-Morteza var tvungen att jobba tillsammans med sin pappa så mycket att han till slut varken hann gå i skolan eller träna.
– Pappa var byggare och jag målade, säger han.
Han berättar att kung fu kräver kraft och snabbhet medan taekwondo är mera tekniker, men också väldigt snabbt.
– Båda är idrotter, båda är svåra och båda är kul, sammanfattar han.
Tidigare i höstas anmälde Morteza Rezai sin nye adept till en internationell tävling i Helsingborg och kort senare till en liknande tävling i skånska Lomma.
– Min tanke var att han skulle se och lära. Jag hade inte väntat mig att han skulle vinna!
Ali-Morteza själv har ingen förkaring till varför det går så bra. Han följde upp segrarna med ytterligare tre förstaplatser i nationella tävlingar.
Tränare Morteza beskriver honom som mycket seriös med sin träning.
– Han skojar när det är tid för det och tränar hårt när det är tid för det. Han är alltid på plats, även om han vore skadad så skulle han sitta med i hallen, säger han.
Till vardags går Ali-Morteza i Skäggetorpsskolan. Han säger att han och kompisarna pluggar, brottas och skojar. Han trivs ganska bra med andra ord.
När vi träffas är det ett par dagar kvar till jul. Men att högtiden närmar sig bryr sig inte Ali-Morteza särskilt mycket om. Hans jul, som han är van att fira den, infaller först om cirka två månader.
– Jag gillar pasta och kött, men den svenska julmaten har jag inte hunnit prova så mycket än.
Han ska tillbringa den 24 december med vänner.
Julklapp? Nja, säger han ...
– Det finns en taekwondodräkt som är ganska dyr och som jag gärna skulle vilja ha. Men det spelar inte så stor roll, vad jag än får så blir jag nöjd.
Vi kikar in i Ali-Mortezas rum som han delar med en vän på boendet. På en hylla över sängen trängs fem stora glänsande pokaler.
– Jag vill fortsätta träna och om jag en dag får uppehållstillstånd så vill jag kunna åka utomlands och tävla, säger han.
Är det din dröm?
Han tittar upp lite fundersamt.
– Jag måste få veta att jag får stanna i Sverige. Sedan ska jag leta efter min familj. Först därefter kan jag börja drömma.