Någon sprang in till mamma AmeneRezai. "Din son ligger skadad". Sonen, 9-årige Morteza, ligger avsvimmad på gatan i staden Baghlan i nordöstra Afghanistan. Han är skadad i huvudet och opereras. Han minns inte vad som hände. Morteza minns ingenting om sitt liv innan skadan. Operationen var inte lyckad och familjen bestämde sig för att åka till Iran för att göra en ny operation.
Nio år senare sprider sig musiken över den blomstrande Trädgårdsföreningen i Linköping. En somalisk fest dominerar den öppna gräsytan och MortezaRezai, nyligen 18 år fyllda, ska snart börja träna sina taekwondoelever. Champion Taekwondoklubb startades av Morteza och hans tidigare instruktör Sepehr Mir i början av året. Efter dispyter med sin tidigare klubb blev det en nödvändighet att starta en egen. Nu vill man locka människor att börja i klubben med gratis provträningar och kvällens träning, som började med fem utövare, får snabbt sällskap av ett gäng nyfikna barn.
– Jag har domar- och coachutbildning. Jag vill hjälpa mina elever till landslaget, säger Morteza.
Operationen i Iran lyckades och Morteza, som bodde tillsammans med sin mamma Amene, storasyster Habibeh och lillebror Amir Hossein, började jobba och hittade taekwondon genom kompisar.
– Vi har dålig ekonomi och när jag fick min första lön ljög jag för min mamma och sa att jag inte fått någon lön, och sedan gick och köpte taekwondokläder.
Men en afghan utan id-kort har det svårt i grannlandet Iran. Han fick inte tävla och kände att han måste flytta till ett annat land för att kunna satsa på sin idrott. Han lämnade sin familj för att ensam, 15 år gammal, ta sig till Europa utan pass. Hans ord beskriver åtta timmar långa vandringar över de branta bergen in i Turkiet. Orden är sakliga och känslan är omöjlig att ta in. Människosmugglare som betalas för att visa vägen och människor som dör på resan mot ett bättre liv. I Grekland fick Morteza kontakt med en iransk taekwondoutövare som tyckte att han borde komma till Sverige.
– Det var jättebra när jag kom till Sverige. Jag fick göra vad jag ville, studera och jobba. Man kan göra allt man vill här. Det är inte som Iran där man måste betala för att studera, säger Morteza som under våren har läst årskurs nio.
2013 hade han ett mycket bra år på taekwondomattan och rankades som elitetta i sin ålder och viktklass. Det innebär att han skrapade ihop flest poäng under svenska cupens tre tävlingar och SM. Redan innan SM var han klar etta. Då började problemen med klubben som inte ville att han skulle tävla utomlands och enligt Morteza och Sepehr Mir, som då var instruktör i den klubben, felaktigt anklagades han för att vara respektlös och att han ville för mycket. Han blev avstängd och det var då de båda bildade Champion Taekwondoklubb tillsammans. För att få möjlighet att träna och tävla på den nivån Morteza vill.
– Vi fick själva dra till Tyskland, Kroatien och Serbien, som inte kräver visum, han har resedokument som räcker, säger Sepehr Mir.
Tävlingssäsongen i Sverige är september till december och i år väntar nya utmaningar för Morteza. Han har nyligen fyllt 18 och går upp i seniorklassen.
– Det kommer innebära mycket tuffare motstånd och mycket hårdare träning, säger Sepehr Mir.
Träningsviljan saknas inte och han är van vid stenhårda pass från Iran.
– Det är inte hård träning i Sverige, i Iran tränade man nästan tre-fyra timmar om dagen. När jag kom till Sverige tänkte jag, vad är det här för träning, ska ni inte köra hårdare. Jag tänkte att det skulle bli hårdare efter några dagar. Det blev det inte, säger Morteza.
Han tränar själv två timmar på morgnarna. På kvällarna tränar han tillsammans med sina elever. Han har ansökt om att få hit sin familj tre gånger utan att lyckas. När de flyttade till Iran stannade hans pappa kvar. Två år senare tappade de kontakten.
– Jag vet inte om talibanerna har dödat honom eller om han fortfarande lever.
Nu har han sin egen klubb. Han jobbar med att göra andra bättre och drömmer om att själv ta sig till de stora mästerskapen. Dessutom skriver han på en bok om sitt liv och sin idrott i Iran och Sverige.