Det är ingen större idé att trycka igång tidtagaruret när du står på startlinjen i ett swimrun-lopp. Det enda du vet är att du har åtskilliga timmar hård ansträngning framför dig. Naturen styr hur lång tid det tar. Kylan i vattnet, vinden, regn som gör delar av banan hal, eller sol och värme så att löpning i våtdräkt tar nästan farligt mycket på energin.
Mike Thorén gillar det.
– Alla vill nog testa sina gränser. Det är ju därför man ställer upp i Klassikern och sådana tävlingar. Jag gillar swimrun för att det är som en helhetsupplevelse. Tiden spelar mindre roll, det handlar om att tävla mot sig själv och om att överleva.
Han lutar sig tillbaka i solstolen på terrassen vid föräldrarnas hus hemma i Motala. Strömmen glider förbi intill. Solen glittrar i det krusiga vattnet. Här blir det aldrig stilla, det är alltid strömt.
Bra träningsmöjlighet alltså?
– Absolut. Det är smidigt att bara slänga sig i från tomten.
Mike har nyligen kommit hem för att ha sommarlov. Han pluggar till civilekonom i Luleå och bor där under resten av året.
– Det är som semester att komma hem hit, till mamma och pappa.
Semester? Ja, allting är ju relativt. Lediga dagar betyder träning i två pass, minst tre timmar totalt för Mike.
Om en knapp vecka väntar Vansbrosimningen. Där känner han sig mera hemma än i swimruntävlingarna. Tre segrar och ett par andraplatser talar sitt tydliga språk.
– Ja, det är ju min främsta gren även i swimrun och triathlon, säger han. Målet är att komma på pallen i Vansbro i år igen.
Därefter väntar två eller tre swimrun-lopp inför sommarens stora mål; Ö till ö, med start i Sandhamn och mål på Utö. Loppet, som lär vara ett av de tuffaste i sitt slag, innebär 6,5 mil löpning och 10 kilometer simning.
– Pappa och min syster Annie var med för två år sedan. Aldrig mer, var deras kommentar efteråt.
Blir du avskräckt?
– Nej då, snarare ännu mera taggad.
Mike hoppas på mycket vind. Då har han och lagkamraten Jesper Svensson fördel.
– Jesper är också simmare i grunden. Vi träffades vid ett juniorlandslagsläger för många år sedan och blev vänner. Han hörde av sig till mig i julas och frågade om jag ville testa swimrun ihop med honom så det är han som ligger bakom hela den här satsningen, säger Mike.
– Eftersom vi båda är starka simmare kan vi nog dra ifrån övriga startfältet om det går vågor och är lite busväder.
Man tävlar alltså i par i swimrun. En hel del utrustning är tillåten, regeln säger dock att allt som är med över startlinjen också ska vara med i mål.
Mike visar skorna som han tänker använda. Lätta, utan så mycket tyg som kan suga åt sig vatten och dessutom med nabbar under för fäste på våta klipphällar. Våtdräkt är nödvändigt och Mike har klippt av ben och ärmar för bästa komfort under löpningarna.
– Vi tänker köra med paddlar, säger han. När vi kommer upp ur vattnet halar jag ner dem på handlederna medan vi springer. Dessutom kommer vi att ha dolme under simningen. Vi försöker vila benen så mycket som möjligt i vattnet och då gör dolmen att de inte sjunker. Under löpningarna fäster jag den på utsidan av ena låret.
Mike drar på sig våtdräkten, badmössan, paddlarna och skorna och beger sig till kanalbanken för en löptur inför kameran. Det ser en smula märkligt ut förstås, att springa i badmössa och med simglasögon i pannan.
– Ja, och lika märkligt känns det att simma med skor!
En lite annorlunda sport alltså. Men givande, lovar Mike.
Vad driver dig?
– Tja, helt enkelt att det är så kul.
Om ett år är du färdig civilekonom och ska söka jobb. Hur tänker du kring idrottskarriären?
– Jag vet inte än. Men att sluta träna är inget alternativ för mig, jag har alldeles för mycket energi och skulle få svårt att vara still. Men det finns de som jobbar heltid och samtidigt är väldigt duktiga på swimrun. Det kan jag också klara.