Det var för mycket slippriga partier, hala stenar och hala rötter att hålla utkik efter. Man fick lägga för mycket fokus på vad man satte fötterna. Det gick inte på ett avspänt sätt att bara springa på.
Höstens myckna regnande har gjort det svårt att hålla motionsspår i gott skick. Utan ett bra underlag blir det omöjligt.
I Strålsnäs känns det som att spåret påminner för mycket om en väl upptrampad naturstig. Då blir det också lätt kladdkaka.
Belysning på morgonen
Dagen efter löprundan återvänder jag. Har stämt träff med den unge pensionären Håkan Danielsson som går en del av spåret vid sjutiden varje morgon med sin newfoundlandhund.
– Det positiva är att i år har man börjat tända ljuset redan på morgonen. Tidigare fick man treva sig fram på morgonpromenaden så här års, berättar han.
Håkan och jag verkar ha ungefär samma uppfattning om spåret.
Båda tycker vi att det har ett fantastiskt läge och att det är en fin slinga, småknixig och omväxlande. Samtidigt är vi kritiska till underlaget.
Halvmeterhögt gräs
Håkan springer inte i spåret och har inga problem för egen del, mer än att han är på sin vakt för hala stenar.
Han säger att underlaget har det inte gjorts någonting åt så länge han bott i Strålsnäs, sedan 1999.
– Under sommaren har jag ofta träffat personer som inte vill använda spåret. Gräset slås efter midsommar. I sydöstra hörnet hinner det nästan bli halvmeterhögt och många är rädda för ormar och fästingar.
Håkans förslag
Håkan Danielsson fortsätter med att efter stormen Gudrun föreslog han kommunen att hacka de grenar som blev kvar när träden tagits om hand, att sedan lägga som underlag på spåret, men av det blev ingenting.
Strålsnäs fotbollsförening får viss ersättning av kommunen för tillsyn av spåret.