25-åringen från Egypten log.
Världstrean kom till sporthallen tillsammans med kompisen och konkurrenten Simon Rösner, hälsade på tävingsgeneralen Fredrik Johnson och såg sig omkring på nyfikna ögon. För första gången på plats i Linköping för spel i Swedish open som inleds på torsdagen.
– Jag är så glad att vara här. Inte så ofta man kommer till nya turneringar utan det blir ofta att vi reser till samma ställe. Jag har bara hört bra saker om den här turneringen, sa Ali Farag.
Om vi påstår att Egypten dominerar på squashens världsranking har vi just levererat dagens understatement. Åtta av världens tolv bästa spelare kommer från landet i Nordafrika, allra mest känd för dess historiska sevärdheter med pyramiderna som det allra mest uppseendeväckande.
Ali Farag är född och uppväxt i Kairo och har fortfarande huvudstaden som basen för sitt kringflackande nomadliv runt världen.
– Om du spelar squash är Kairo absolut ett av de bästa platserna i världen att bo på. Det finns så många toppspelare att träna med. Vi tränar alltid tillsammans, ger varandra råd och det finns ingen avundssjuka mellan oss. Det har vi lärt oss av den äldre generationen. Det är en förklaring till att så många egyptiska spelare är så högt rankade, säger han.
Squash är stort i Egypten, har jag förstått.
– Nja, det blir bättre, men inte så stort som man kan kanske kan tro med tanke på våra framgångar. Fotboll är allt och Mohammed Salah allra störst. Det hade varit ännu roligare om fler sporter delade på utrymmet och uppmärksamheten.
Själv testade han för första gången som sexåring ("jag gjorde allt som min äldre bror gjorde") och fastnade direkt.
– Mina föräldrar fick dra mig av banan och jag skrek för att jag ville vara kvar, säger han och ler åt minnet.
Vägen till världstoppen har gått snabbt och även innehållit tre års tuffa studier på anrika Harvarduniversitet i USA. Efter avklarad examen fanns tanke på att satsa på den civila karriären, men det får vänta. Ali Farag ska bara bli bäst i världen först.
– Jag hade gärna varit det redan i morgon, men det är en process och bra om det inte går för fort. Jag är väldigt nöjd med hur saker och ting har gått så här långt och tänker inte jäkta. Jag sätter upp ett mål för mig själv inför varje säsong.
Så var ska du vara när den här är slut?
– Mitt mål är att vara topp två. Inom något eller några år hoppas jag vara nummer ett. Men det är många som vill samma sak.
Och så var det det här med US Open när han vann herrklassen – på samma dag som hustrun Nour El Tayeb jublade efter triumfen på damsidan.
– Det blir inte mycket större än så. Jag tror att alla älskar historien om ett par som vinner samtidigt. En given höjdpunkt för oss båda. Jag hoppas att vi kan någon gång kan göra det igen.