Erik Jakobsson blev introducerad till squashen genom sin pappa som tog med honom till Swedish Open. Passionen för sporten växte allt mer och tillslut kunde man inte få bort honom från squashhallen i Linköping.
– När jag var i tioårsåldern åkte jag ner till squashhallen i Linköping och stod och bara slog och lekte runt med bollen helt ensam. Jag fick en känsla för det direkt. Det var något som alltid klickade när jag slog bollen mot väggen – att jag blev bättre och bättre. Jag har sagt att jag ska bli bäst i världen sedan jag var 12 år. Sedan dess har jag också kämpat för det.
Under den tidiga juniortiden spelade han för Linköpings SK. När det sedan var dags för gymnasiet var det självklara valet squashgymnasiet i Malmö. Då spelade han för Malmös SSE för att få alla fördelar som fanns på plats. Men då var det inget ligaspel för Jakobsson. Det förändrades när han stötte på Teknovas lagledare Johan Fyhr under en elitseriehelg.
– Han är en två meter lång kille, flintskallig som ser livsfarlig ut. När han kom fram till mig och sa "Erik, nästa år spelar du för Teknova i elitserien" var det bara så. Jag fick även ett jättefint kontrakt för att vara så liten.
Det blev därför flytt tillbaka till Linköping för att spela för Teknova i Vadstena. Han gick ett år på gymnasiet i Linköping men valde sedan att hoppa av.
– Jag vann JSM-guld och fick erbjudanden av flera olika sponsorer vilket gjorde att jag hade råd med att sluta skolan. Såklart finns det folk som tvivlar på det jag gör.
Men vägen till eliten är väldigt hård och det gäller att hålla kroppen och huvudet i balans.
– Jag vaknar sex på morgonen och går och lägger mig tio på kvällen och tränar hela tiden. Jag har haft problem med ryggen, knäna, ljumskarna, hamstrings, vader, fötter och huvudet. Kroppen klarar inte av det och psyket klarar inte av det. Men jag kan ju inte bara ligga hemma om jag ska bli bättre än alla andra. För några år sedan började jag att jobba mer med rehab. Jag isbadar varje dag och göra olika grejer för att hålla kroppen hel.
Han har blivit uttagen till U19-landslaget och kom 26:a i U19 EM. Där slog han tre spelare som är rankade topp tio i Europa. Han spelar nu i turneringar som ligger på en högre nivå än vad han egentligen klarar.
– Jag tar mig ofta förbi förstarundan och sen åker jag ur i andra. Jag kör mot spelare som är äldre än mig och rankade högt. Jag är fortfarande junior och det är ingen annan junior som ställer upp. Jag gör det för att jag vet att jag kan slå dem. Jag har också två armar och två ben och jag är bättre än vad de är på grund av att jag tränar hårdare och mer seriöst än vad de gör. Det är bara en tidsfråga innan jag tar en 5000 dollars tävling, säger Jakobsson.
Erik Jakobssons största inspirationskälla är LSK:s Fredrik Johnson.
– Han är en sådan människa - en stor jävla eloge till honom. Han löser allt från anmälningsavgifter på tävlingar till kontakter åt mig. Samtidigt ordnar han UCS som är en världens största squashtävlingar. Det är helt sjukt med tanke på att Sverige är ett av de värsta länderna när det gäller squash. Innan jag blir världsetta så att säga.
När kommer du att vara bäst i världen då?
– När jag är mellan 26-28 år kommer jag att vara bäst i världen. Det lovar jag - 200 procent. Det finns ingen som lägger ner så mycket tid och energi som jag på det här. När jag är 28 år är det ingen som kommer att kunna slå mig. Tills dess är det bara att kämpa.