Vi träffas i Avesta, på hans arbetsplats i teamet Rickardsson Racing. När vi kliver in i lokalerna som inhyser Tony Rickardssons bil- och speedwayteam slås man direkt av hur rent och snyggt det är.
En skohylla står precis innanför dörren och vi känner oss manade att fråga om vi får behålla skorna på. Här är det ordning och reda och på väggarna står delar av Tony Rickardssons alla pokaler snyggt uppradade på hyllor.
På ett ställe finns hans sista cykel, den som tog honom till sista VM-titeln.
Och det är här som Antonio Lindbäck ska hitta tillbaka till sig själv. Både som person och som speedwayförare.
Förutsättningarna kan egentligen inte bli bättre.
- När det här blev klart var det bara så fantastiskt, säger Antonio och ler.
Alla som kan hans historia vet att han har några trassliga år bakom sig. Han pekades ut som Rickardssons arvtagare och gjorde bra resultat. Men tävlandet gick snabbt sämre och sämre, resultaten uteblev och hans privatliv var i kaos. Allt kulminerade den där septembernatten 2007 när han satte sig bakom ratten, trots att han druckit alkohol.
Polisen dök upp och Antonio dömdes senare för grovt rattfylleri.
I det skedet tog han beslutet att helt sluta med speedway.
- Jag var egentligen så långt ner man kan komma. Så här i efterhand var det förstås fruktansvärt det som hände, men samtidigt kanske det bästa. Jag fick liksom börja om med mitt liv och reda ut en sak i taget.
Läs hela intervjun i onsdagens tidning.