Jag har berört frågan i tidigare krönikor, de absurda konsekvenserna för idrotten när man är "straffas" betydligt hårdare än andra verksamheter i samhället.
Det är märkligt att se hur hundratals människor trängs ihop på arenans vip-avdelning. De sitter där sex personer vid varje bord, tätt intill varandra och rygg mot rygg med bordsgrannen.
Samtidigt gapar de stora läktarna utmed hela arenan helt tomma.
Det är så galet.
Och ingen från de som sitter med makten, med besluten, verkar ta frågan på allvar. Veckorna går, inget händer.
Under tiden blöder klubbarna och frågan är vad det betyder för framtiden.
Visst är det bra att serien är igång och visst kan det vara bra att ge unga svenska förare chansen. Förare som inte hade varit i närheten av en plats i elitserien tidigare.
Men är det vad publiken vill se? Det vet vi inte eftersom ingen publik får tas in. Ingen vet vad de här laguppställningarna hade betytt för publiksiffrorna.
Jag är kanske något pessimistiskt lagd, men jag tror inte att publiken hade kommit på samma sätt. Jag påstår att det är jämna heat med de bästa i världen man vill se när man går på en match i elitserien. För det är man van vid.
Inte som den här matchen där det alltför ofta blev utdragna heat med långa avstånd och väldigt få omkörningar.
Men jag kan ha fel.
Oavsett vilket kanske den här märkliga våren i alla fall fört det positiva med sig att lagen, klubbarna, varit betydligt mer överens än tidigare. De återkommande bråken där klubbledare bara sett till sina egna intressen och kortsiktigt jagat framgång genom att ständigt leta efter kryphål i reglerna och utnyttja dem till sin fördel har lyst med sin frånvaro nu.
Nu har man varit betydligt mer överens, Smederna undantaget, om att få till en serie och en säsong värd namnet. Gott så.
I det arbetet har Linköpingsbon Mikael Holmstrand, vice ordförande i elitserieföreningen, spelat en stor roll. VD för ett stort företag och van att förhandla, delegera, leda och inspirera folk omkring sig har han, blandat med en gedigen idrottsbakgrund, styrt upp en annars till stor del ideell verksamhet.
En stor roll för Piraterna har Daniel Davidsson spelat. Han kan inte nog berömmas för sitt jobb och är värdefull för hela sporten med sin erfarenhet.
Det bästa med matchen? När Jonas Davidsson kommer iväg från start och får åka fritt finns det knappast någon i världen som åker lika fort. Då är han en fröjd att titta på, mjuk som en katt i sin åkning.