Efter 15 heat i premiären är just Pawlicki som är på allas läppar när 1 215 åskådare beger sig hemåt igen.
Snacka om fullträff för Piraterna och lagledaren Daniel Davidsson att lyckas få polacken att rita på ett kontrakt bara dagar inför premiären.
Pawlicki är profilen som Piraterna, och hela serien, så väl behöver.
Polacken har det där lilla extra som lockar publik, han ger sig in i kurvorna så att åskådarna kippar efter andan och är den typen av förare som högsta ligan i Sverige skämt bort oss med och som man måste fortsätta erbjuda publiken för att få dem att besöka matcherna.
Om man ska se bortanför den euforiska känslan som hemmaklubben lär ha känt efter det dramatiska sista heatet när allt avgjordes konstaterar vi ändå att 1 215 åskådare är en helt okej siffra, men säger ändå en del om temperaturen på högsta ligan i speedway.
Den är på sin höjd ljummen.
Piraterna har ett par riktigt kämpiga säsonger bakom sig, med ekonomiska och sportsliga problem. Man valde väg, la en sportslig satsning åt sidan och fokuserade på att rensa upp i en minst sagt rörig ekonomisk situation.
Sunt förstås, men det har kostat på, på flera sätt. Inte minst när det gäller publikintresset.
Det är inte svårt att se att högsta ligan i Sverige tappat i status och kämpar för sin position. Ett bevis är att av de 15 förarna i årets GP-serie är det bara sju som åker i en svensk klubb.
Stjärnor som Tai Woffinden, Leon Madsen, Jason Doyle med flera väljer bort Sverige. Och tyvärr finns det en risk att det kan bli ännu fler.
Den danska ligan är på frammarsch efter att ha fört en anonym tillvaro och när den polska ligan bara tillåter sina förare att åka i en liga utöver den polska kommer framförallt fler danskar inom kort att välja den egna, tro mig.
Elitserien i Sverige, eller Bauhausligan som den kallas, rankas just nu som nummer tre efter Polen och England.
Ganska snart finns en stor risk att man blir omsprungna även av Danmark och vad händer då med lagens kvalité?
Det finns de som skriker högt efter att få in fler svenska förare i ligan, men vill man behålla statusen, kvalitén och attraktiviteten mot publiken är det absolut inte vägen att gå.
Christoffer Selvin, Rasmus Broberg, Jonathan Grahn och Alexander Woentin i all ära, men de får inte den stora massan att betala 180 spänn i entré. Till det krävs profiler, stora profiler.
Som Piotr Pawlicki.
Han är guld värd.