Piraterna gjorde det omöjliga

Jag har sett en och annan speedwaymatch i min dag. Men något liknande det jag just bevittnat här på Brovallen mitt ute i dalaskogen har jag ta mig tusan aldrig sett.

Piotr Pawlicki jublar efter att ha fullbordat Piraternas makalösa vändning i seriefinalen mot Masarna.

Piotr Pawlicki jublar efter att ha fullbordat Piraternas makalösa vändning i seriefinalen mot Masarna.

Foto: Peter Calen

Speedway2016-06-14 22:17

Videon är inte längre tillgänglig

Här står man och funderar över förklaringar till att Piraterna förlorade seriefinalen mot Masarna. Tänker förklara den dels med banan som Masarna tagit hjälp av Tony Rickardsson att få till. En bana som tagit varenda lag som kommit hit på sängen. Fått dem att gå runt och studera dess äggform och fundera på hur i hela fridens namn de ska hitta rätt linje genom speciellt den andra svängen.

Det var min första och mest givna förklaring efter att ha sett Masarna köra västarna av Piraterna och köra hem tre femettor innan traktorerna skulle ut och sladda banan för första gången.

Underläge 18-6 efter fyra heat. Så långt var det bara Greg Hancock som varit före någon Masförare över mållinjen.

Tack och gonatt var känslan då. Piraterna chanslösa, utskåpade, överkörda var möjliga rubrikförslag som gick genom skallen då.

Sen dök nästa förklaring upp när det andra reservheatet var kört och Linus Sundström kört hem även det och sett till att Masarna vunnit reservmatchen med 14-2.

Då ska det vara avgjort. Inte ens i en skog hämtat från någon sagoberättelse ska det vara möjligt att då vända tio poängs underläge till seger. På bortaplan, mot serieledarna som är obesegrade på hemmaplan.

Men tar man en man som levt för speedway i snart 40 år och fortfarande har en låga som brinner som ilsken svetslåga. Lägger därtill in en polsk yngling som inte bara har ett motståndarlag att besegra.

Han har även en storebror att knäppa på näsan och reta i bussen hela vägen hem till Leszno.

Ja, då kan tydligen nästan vad som helst hända. Det går i alla fall att vinna de fyra sista heaten i en seriefinal med 18-6.

De båda jag syftar på är givetvis Greg Hancock och Piotr Pawlicki. Vägen från Motala till Avesta är långt ifrån den roligaste jag åkt för att se en speedwaymatch.Men hade jag vetat att de båda skulle bjuda på den speedway de båda gjorde i de fyra avslutande heaten. Ja, då hade jag gladeligen åkt till Haparanda och tillbaka. På sparkcykel.

För det var nog det bästa jag någonsin sett på en speedwayoval. Det var inte världsklass. Det var ta mig tusan speedwaymagi.

Från det som såg ut att vara en solklar förlust till seger på fyra heat. Snacka om ridån för hemmalaget.

Jag ger mig tusan på att några av hemmafansen fortfarande irrar runt bland granarna här intill och undrar vad i hela fridens namn det var som hände.

Hur kunde Piraterna bara få sno åt sig hela skattkistan hem.

Men å andra sidan. Det är ju så Pirater jobbar.

Det vet ju alla.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!