Speedwaypensionären som ändrade sig och plockade ner släpskon från hyllan igen. Jag gör misstaget att inleda vårt telefonsamtal med att säga den meningen.
– Det där har du fattat fel. Vi får reda ut det där när du kommer hit i morgon, säger Peter Karlsson blixtsnabbt.
Ett knappt dygn senare så sitter vi på altanen på baksidan av familjens Karlssons hus i Skagersvik. Efter att ha hällt upp kaffet så lutar han sig tillbaka och förklarar att han aldrig sagt och troligtvis aldrig kommer säga att han har slutat köra speedway.
– Det blir ju så jäkla definitivt om jag skulle säga det. Då är det ju så, då kan man ju inte börja igen. Jag kunde ju ha kört i elitserien från början i år om jag hade kommit överens med klubben jag förhandlade med. Men det gjorde jag inte, säger han med ett snett leende.
Ryktet om hans pensionering tror han själv kommer från att han i våras hade avslutningstävlingar i både Polen och England. Efter att sedan 1990 ha kört 774 tävlingar och 3837 heat i England så tyckte Karlsson att det fick vara bra.
– Jag kände redan året innan att det var bäst att inte köra mer i England. Men Wolverhampton ringde vid den här tiden i fjol så jag körde där resten av säsongen och vi vann guldet så då passade det ju bra att tacka för sig, säger Karlsson som körde 17 säsonger i Wolverhampton och som inte kört så mycket mer speedway än de båda avskedsföreställningarna den här säsongen.
Så här långt vill säga. För precis som i fjol så ringde telefonen för en tid sedan och den här gången var det Piraternas lagledare Stefan Andersson Skill som undrade hur det var med speedwaysuget borta i Västergötland. Och Karlsson berättar att det inte var första gången som Andersson Skill varit på jakt efter att få hans underskrift på ett Piratkontrakt.
– Han ville värva mig innan han värvade Greg (Hancock). Jag tror det var samma år. Men då blev det inte av. Sen har han ringt flera gånger men då har det inte passat in. Man kan ju bara köra i en klubb i taget, säger han och skrattar innan han tömmer den sista skvätten kaffe ur muggen.
Men när Andersson Skill den här gången frågade om han inte skulle kunna tänka sig att dra på sig Piratvästen så blev svaret ett annat. Efter ett tag vill säga.
– Det kändes intressant från början. Men jag var ju tvungen att fundera lite och prata med min mek om han var med. Och med familjen så klart. Men barnen är så vana med att jag är ute och far så de ryckte bara på axlarna, säger han och skrattar igen.
Så 32 år efter att han debuterade på 500-kubiks cykel i Örnarna så är han redo att rulla ut för ännu ett antal varv på speedwayovalerna.
Hur är formen?– Jag är ju bra tränad. Det är väl själva speedwaykörandet som det inte varit så mycket med i år. Det är ju först nu de senaste veckorna som jag varit igång och tränat igen. Men jag får förlita mig på det jag gjort förr och försöka få till starterna. Får jag till dem så ska det nog bli bra. Jag har faktiskt blivit mer och mer sugen. Så när hjälmen åker på så är det nog tänt, säger 47-åringen som hoppas på att få göra debut på Motala arena när Masarna kommer på besök på tisdag.
Och han medger att det trots all rutin han har samlat på sig skulle kittla lite innanför västen att rulla ut till det första heatet.
– Jag ska ner till Motala och träna till helgen så får vi väl se sen. Jag kanske inte platsar i laget och då är det ju så. Men skulle jag få åka, fy fan, då får jag lite press på mig. I alla fall från mig själv.