Direkt när han svarar så kommer det ett skämt följt av ett skratt. Det är så typiskt Greg Hancock. Under de åtta säsonger som han varit kapten för Piraterna så har han inlett merparten av våra samtal på samma sätt. Oavsett om det varit efter en vinst eller förlust så har det alltid funnits utrymme för att skämta.
Men när jag frågar om hans syn på situationen som Piraterna nu är i så tystnar han. Och när han efter någon sekunds eftertanke svarar så är det med allvar i rösten.
– Jag är chockad. Jag hade sju fantastiska år i Piraterna och sen från ingenstans händer det här. It's a shame, säger Hancock och berättar att det var först efter att han blivit skadad i juli som han fick klart för sig hur allvarlig den ekonomiska situationen var i klubben.
– Under de år jag kört i Piraterna så har jag aldrig tidigare haft problem med att få betalt. De har alltid betalat ut lönerna direkt efter varje match. Jag har aldrig varit oroad över det. Men när jag nu blev skadad och fick tid att gå igenom papper så upptäckte jag att det inte kommit in några pengar från Piraterna på ett tag. Så då kontaktade jag dem för att kolla om det blivit något fel och då fick jag läget klart för mig, säger Hancock som inte vill spekulera i vad orsaken är till att det i år gått så fel både ekonomiskt och sportsligt.
– Du kan hålla på och peka finger åt vem eller vilka fel som har gjort fel. Men att peka ut syndabockar leder ingenstans och jag har egentligen ingen idé om varför det gått så illa. Men publiksiffrorna och sviktande intresse från sponsorerna är ju i alla fall en förklaring till ekonomin, säger han.
Men några hard feelings gentemot Piraterna betonar Hancock att han inte har. Tvärtom önskar han inget hellre än att de ska ta sig igenom krisen och återta sin plats som en av Sveriges främsta speedwayklubbar.
– Jag har haft så många roliga stunder i Motala. Med de i klubben och med Piratfansen. Det har som sagt varit fantastiska år. Så jag vill inte se klubben lida och gå i konkurs. De har jobbat för hårt för sin framgång för att vara där de är nu. Men i bland behövs det en korrigering för att komma vidare och det de behöver nu är en nystart, säger Hancock som själv nu står inför ett nytt kapitel i sitt speedwayliv.
För efter åtta år i Piraterna så måste han nu söka sig till en ny klubb till nästa års elitserie.
Och i jakten på att få hans signatur på ett kontrakt så har en lagkamrat från årets säsong i Piraterna hört av sig. Nämligen Peter Karlsson som som bekant är ny lagledare i Dackarna.
– Jag har pratat med "PK" och jag kan erkänna att jag är intresserad. Men Västervik har också visat ett stort intresse och det är ju kul när telefonen ringer. Så just nu vet jag inte vad som händer. Men jag kan säga så mycket som att jag vill vara i ett lag som kan vara med och gå långt i ett slutspel. Jag behöver det för att kunna motivera mig. Speciellt efter det här året som har varit så deprimerande, säger amerikanen som längtar efter att komma tillbaka på speedwaybanorna efter sin axelskada.
Hur är det med den nu?– Det är mycket bättre nu. Jag var rätt nere där ett tag och jag försökte så länge lösa det utan operation. Men nu opererade jag den för två veckor sedan och nu förstår jag varför det inte gick. Läkarna berättade att det var mycket värre än vad det såg ut på plåtarna. Bicepssenan var av och ligamenten runt axeln var så uttänjda så att så fort jag lutade mig framåt och tog stöd med händerna så hoppade axeln ur led. Och det var precis det som hände när jag försökte starta i Cardiff. Men nu är det fixad och jag har redan mycket mer rörlighet än vad jag trodde.
Kommer den bli helt återställd?– Läkarna säger att den ska bli det bortsett från att jag kommer få lite sämre rörlighet i den. Men jag håller ju inte på med baseboll eller tennis så det ska inte vara något problem. Jag ska ju bara köra speedway. Nu går jag fortfarande med armen i en mitella. Den ska jag ha i någon vecka till sen ska börja med lite enkel rehab om tre veckor, säger Hancock som hoppas på att få ett av wildcarden till nästa års GP-serie.
För att fortsätta följa GP-tävlingarna hemma i TV-soffan är han inte redo för än.
– Det är det värsta. Jag var ju precis nyopererad så jag kunde inte vara på plats i Torun och det var ren tortyr att se det på TV. Men nu förstår jag ju alla experter, för på tv så ser man ju alla misstag som görs, säger Hancock och skrattar.