Det som fascinerat mig allra mest med speedwaysporten är farten, de små marginalerna och närheten förarna emellan.
Men samtidigt skrämmer det.
Mer än en gång har man dragit efter andan och insett hur ruskigt nära stjärnorna i den här sporten varit en rejäl krasch.
När det sen händer försvinner all fascination och första tanken blir att det är lika bra att lägga ner sporten.
Varför ska någon behöva riskera sitt liv för en lek, en hobby? För det var ju just det speedway var för Darcy Ward när han började.
Nu, när allt blivit ett jobb som gett honom chansen att tjäna rätt så bra pengar, slås hans liv i spillror.
De små marginalerna som han varit så bra på att hantera blev den här gången hans fall. Med några centimeters felbedömning touchade han en motståndaress bakhjul, slog i backen och for men hög fart i ett stumt staket med ryggen före.
Där och då förändrades hans liv totalt och vardagen kommer, om de dystra rapporterna från Polen stämmer, aldrig att bli densamma.
När sånt här händer höjs förstås röster om att det är dags att lägga ner sporten. Men det är givetvis inte lösningen.
Alla vet att motorsport är farligt. Alla vet att folk slår sig och till och med omkommer.
Speedwayförarna lever med faran dagligen och jag tror det var Tony Rickardsson som en gång sa: ”som förare får du räkna med att skada dig. Om du inte gör det har du inte åkt tillräckligt fort”.
Kanske ligger det något i det.
Men en sån här allvarlig skada får givetvis en del förare att fundera över sin egen tillvaro, om det verkligen är värt risken.
Jag kan bara ana hur Chris Holder känner sig där han sitter intill Darcys sjuksäng i Polen.
Han har själv råkat ut för flera svåra skador och nu upplevt hur hans bästa kompis av allt att döma gjort sig så illa att han kommer fortsätta sitt liv i rullstol.
Det är hemskt när man tänker på det.