Jag blir glad in i hjärtat när jag hör de 4 000 på läktarna skrika och sjunga, musiken pumpa ur högtalarna och speakern elda på massorna.
Så här borde de alltid få ha det, hockeytjejerna. De är så värda det, de som också tränar så hårt, dag efter dag, månad efter månad, år efter år.
Men så är det ju inte. De har det inte alls så här jämt. Långt ifrån.
Inte ens var fjärde år när det är OS. För det är verkligen inte alla OS-arrangörer som lyckas med damernas hockey som de gör här i Sotji.
Men vad hjälper det? Om två veckor är det vardag igen. Då återvänder de svenska tjejerna till ödsliga lador runt om i Sverige. Fjärran från rampljuset, eftertraktade av bara några enstaka.
Varför?
För att de inte tillåts spela hockey.
Lika glad i hjärtat som jag blir över stämningen här i Sotji, lika upprörd blir jag när jag ser Johanna Olofsson bli utvisad för en perfekt tackling i matchen mot Japan.
Perfekt i sporten hockey vill säga.
Inte i sporten damhockey.
Jag älskar hockey.
Men den här sporten som Internationella ishockeyförbundet (IIHF) tvingar damerna att spela, det är som innebandy förr i tiden, när det blev avblåsning så fort någon ramlade.
Tråkigt, oengagerande och totalt utan glöd. Tro sjutton att ingen går och ser på matcherna hemma i Sverige.
Hockey är en kontaktsport, där glöd, fysik, fart och spelskicklighet ofta blir något oemotståndligt för oss som älskar sporten.
Ta bort glöden och fysiken och bara hälften är kvar. Det räcker inte. Damhockey är en halvmesyr av sporten hockey, en skam för pamparna i IIHF och en sorg för spelarna som inget hellre vill än att få tackla.
Bodychecking blev Johanna Olofsson utvisad för. I sig ett underbart hockeyord. Checking mot kroppen ... mmm det vattnas ju i munnen, smakar ju lite Niklas Kronwall.
Men i damhockey gör det mig bara förbannad. En unken utvisningsterm som kastas i ansiktet på tjejerna och slår fast att de ska inte tro att de är lika starka och tuffa som killarna.
Tacka vet jag fotboll och handboll. Där tävlar könen med samma regler. Resultatet blir därefter med högre intensitet och högre publiksiffror.
Ska IIHF få fart på damhockeyn, och göra om den till hockey, krävs regeländringar.
Annars kommer även framtida generationer hockeytjejer att få åka landet runt i tomma islador.
Kul att se Kim Martin Hasson mot Tyskland (4–0). Precis som Valentina Lizana Wallner mot Japan stod hon emot när svenskorna sviktade i 1–0-ledning. Skillnaden nu var att lagkompisarna hämtade sig, tackade för hjälpen, gjorde tre mål och säkrade kvartsfinalplatsen.
Nu återstår att se vem som står mot Ryssland på torsdag – och i kvartsfinalen. Martin Hasson tror ledningen har en plan:
– Jag antar att den som står mot Ryssland fortsätter. Om det nu går bra vill säga.
Kim har sin önskemotståndare i kvartsfinal klar:
– Helst ser jag nog Schweiz, vi har ju åkt ut mot Finland i kvartsfinal några gånger nu.
Schweiz, anfört av LHC-systrarna Julia och Stefanie Marty, är säkert det enklare motståndet av de två. Inte minst av OS-genrepet att döma, där Damkronorna vann med 5–1.
Vilket skidlandslag vi har! Som de har toppat formen!
Två nya medaljer igår och då inte från de som redan visat toppform, Charlotte Kalla och Marcus Hellner. Teodor Peterson imponerade hela vägen och Emil Jönsson tog ut sig som vi bara sett Hellner göra förut.
Fyra medaljer på fyra dagar, det är skidåkarna som får detta OS att rocka så här långt. Fattas bara guldet. Mitt tips är att vi får vänta på det till nästa fredag, när Frida Hansdotter kör slalom.
Men jag blir gärna överraskad innan dess.