För 18:e året på raken avgjordes vår sommartävling för länets största lagsporter i högsta ligan.
Efter trekamp, fiske, bangolf, frisbeegolf, gokart, korthål gevärsskytte, bowling, bågskytte, boule, luftpistol tio meter, biljard, frisbeelängd, dart, luftgevär tio meter, frisbeegolf (igen), varpa och casting var det dags för frisbeelängd igen.
Det första kända tillfället då någon kastat en disk var några universitetsstudenter på Yale University i USA i början av 1900-talet. Det låg i närheten av ”Frisbie Pie Company” – ett företag som sålde pajer i metallformar. Dessa formar visade sig ha en god svävförmåga och blev en kul grej för ungdomarna att leka med.
Men den nuvarande frisbeen av plast uppfanns av Fred Morrison 1948 och blev mer populär då den visade sig kunna flyga bättre än de tidigare formarna av trä och metall. Först hette den Pluto Platter, innan det producerande företaget Wham-O bytte namn till frisbee.
– I dag finns ungefär tusen olika modeller på marknaden. Det är verkligen en materialsport, men det är ju inte så att det automatiskt går bättre bara för att man byter till en dyrare variant, ler Henrik Wahlman i KFUM Linköping.
Svår gren
Han har hållit på med sporten ända sedan 2001 – och bland annat placerat sig sjua på EM och fyra på Sverigetouren i discgolf. I fjol var han fyra i grenen Self Caught Flight under allround-VM.
Grenen längd handlar om att kasta så långt som möjligt och varje deltagare får fem försök. Det gäller att ha mycket rörlighet och teknik.
Världsrekordet ligger på smått ofattbara 338 meter av amerikanen David Wiggins – i rejäl medvind.
– Det är bara några få i världen som är i närheten av att kunna kasta 300 meter. Mitt rekord är 170 meter, men längd är inte min starkaste gren – utan det är framför allt discgolf som gäller.
Hockeyfavoriter
Av elitidrottarna höll Henrik LHC-spelarna Niklas Persson och Anna Kjellbin som favoriter i sommartävlingen eftersom kastmomentets rotation påminner mest om slagskott i hockey.
Dessutom kallas ju Niklas för ”Pajen” – som ju sporten har sin uppkomst från ...
– Det där är väl inget att prata om och lägga en massa onödig press på oss, skrattar Niklas och Anna.
Psykningar hör förstås till, men det var inte så illa att någon blev discad, förlåt diskad.
Efter ett antal provkast för alla började den prestigfyllda tävlingen på Stångebro sportfält – med fem försök vardera.
Yamou Njai, innebandyback i Linköpings IBK, fick i väg frisbeen 33 meter som längst.
– Det var kul, men svårt. Med lite mer övning hade det säkert gått ännu bättre, ler hon.
Försvarad titel
Anna Kjellbin är inte riktigt nöjd med sina 31 meter – och Linköpings FC:s till OS nyuttagna Fridolina Rolfö får till 40 meter.
– Det är nog tur att jag valde att satsa på fotboll i stället. Ska bli enormt roligt att vara med i OS i Rio. Men frisbee är ändå väldigt roligt och något jag absolut skulle vilja köra mer, skrattar hon.
Niklas Persson höll inte för favorittrycket och nådde som längst 52 meter.
– Om jag ska byta sport? Nja, jag tror det är svårt att kunna försörja sig inom frisbeen och ärligt talat är jag väl ingen större stjärna där (ha ha).
Robin Laakso, målvakt i Linköpings IBK – som nått två raka SM-finaler i innebandy – visade sig ha bra talang även i frisbee.
– Men tyvärr blev det som vanligt, är ju van att bli tvåa, säger han med ett snett leende. Vi får vinna guld nästa säsong i stället.
Robins 60 meter räckte nämligen inte till seger här heller – vann gjorde i stället Linköpings VC-spelaren Carl Eng med 71 meter.
Han försvarade därmed lagkompisen Martin Larssons vinst när casting stod på programmet 2015.
– Jag hörde att LVC har vunnit den här tävlingen flest gånger och man vill ju inte bryta traditionen. Det här var jätteroligt, säger Carl Eng.