Nyförvärvet Isabelle Falck presenterade sig på bästa sätt under sin första säsong. När elitseriens nykomling LVC överraskande placerade sig så högt upp som femma i tabellen och tog sig till SM-kvartsfinal dunkade högerspikern in 305 poäng i grundserien.
– Jag hade spelat tre år med Sollentuna i högsta ligan innan, men det här är min klart bästa säsong hittills, framhåller 23-åringen.
Att hon blev omskolad från center till högerspiker under sista året i Stockholmsklubben har betytt mycket för karriären.
– Det ger mig större möjligheter att utnyttja min tunga smash. Min styrka är att dunka in bollarna, jag funderar inte så mycket - utan bara smäller på, ler hon.
Och smashen kommer garanterat att bli ännu hårdare i höst.
– Jag har på senare tid fokuserat allt mer på att bli starkare i min träning. Att lyckas i anfallsspelet är en blandning av teknik, spänst och kraft.
Träffsäkerheten från volleybollen är något Isabelle fört över till då hon spelar sitt stora sommarnöje kubb.
– Jag är ju van att sikta och försöka pricka rätt på volleybollplanen och är duktig på det även i kubb. Det brukar bli en del spelande på somrarna med familj eller vänner.
Är du kung - eller kanske snarare drottning - även i det alltså?– Ha, ha, ja, jag är lika målmedveten att vinna där också. Om jag får stryk kan jag bli lite tjurig efteråt, det gäller om vi kör någon form av brädspel med.
Vem är värst förlorare av dig och sambon Andreas?– Helt klart jag (skratt).
Andreas, med Eriksson i efternamn, är passare i LVC:s herrlag och de är ett av flera kärlekspar inom samma förening.
– Om vi har många lagfester med dam och herr ihop (ha, ha)? Det blir väl en del gemensamma middagar och träffar. Sedan åker vi tillsammans till några dubbelmöten i elitserien, där både vi och motståndarna har herr- och damlag i högsta ligan.
Vad är allra roligast med kubb?– Att det är så enkelt, samtidigt som det är kul. Lätt att ha med sig och inga svåra regler. Sedan är det väldigt socialt, man spelar ju ofta i lag och det gillar jag.
Isabelle träffade Andreas då båda spelade i Sollentuna. När han värvades till LVC blev det mycket farande mellan Stockholm och Linköping, innan hon också hamnade i Östergötland förra året.
– Frånsett ett häftigt och annorlunda halvår i israeliska Tel Aviv - där jag pluggade språk och spelade volleyboll - har jag bott i Stockholm hela livet innan. Trodde aldrig jag skulle flytta därifrån, men jag trivs jättebra i Linköping.
Hon pluggar grafisk design och kommunikation på universitetet i Norrköping - med ambitionen att arbeta som AD på en designbyrå i framtiden.
Att det blev just volleyboll är förresten hennes mammas förtjänst.
– Hon menade att jag är så lång, 180 cm, och att det borde passa mig eftersom jag även har bollsinne. Hade tidigare hållit på med squash - där jag som tioåring faktiskt vann SM-guld för flickor under elva år - och längdhopp. Men volleyboll var roligast och det gick bra för mig direkt.
Med Sollentuna vann hon junior-SM-guld och har även flera olika ungdomssilver. Nu är siktet inställt på att slåss om medaljerna med LVC.
– Vi kommer att få ett ännu bättre lag än senast och vill vara med och utmana i toppen. Till att börja med bland de fyra främsta i tabellen.
Men först väntar ledighet med egen träning och sedan jobba en månad som ansvarig ledare för ett sommarkollo på Barnens ö i Stockholm.
– Andreas och jag var nyligen på semester till Kroatien och det var så skönt att bara komma i väg och slappa, ler hon.
Att koppla av med en omgång kubb är inte fel det heller.